Längs gator i Bergen, Norge, står bilar utan registreringsskylt. Flera av dem är fyllda med gamla elektronikprodukter. På några är rutorna sprejade med svart färg, vilket gör det svårt att se innehållet. De hämtas och försvinner, men snart kommer nya.
För att få svar på vad som händer med de gamla bilarna bestämmer sig journalister från norska NRK att spåra dem med hjälp av gps-sändare.
Samtliga bilar hamnar utomlands, främst i Nigeria och Ghana. En av bilarna köps för 10 000 norska kronor i Norge – på en marknad i Lagos, Nigeria, säljs den för 48 000 norska kronor.
Vitvaror säljs
I Lagos säljs också gamla vitvaror som kommit från olika delar av världen.
En av bilarna som spåras av NRK hamnar till slut här. Utanför bilen står delar av lasten – bland annat en dammsugare, en mikrovågsugn och en tv. Ingen av varorna är förpackade.
Norge har skrivit under Baselkonventionen som förbjuder export av farligt avfall från rika till fattigare länder, bland annat för att skydda människor och miljö. Avtalet innebär att Norge ska kontrollera avfall och se till att det inte sker otillåten export.
Men i hamnen i Stavanger kontrollerades bara tre containrar och 47 bilar under förra året.
– För gränskontrollen har vi 24 personer. Vi ska kontrollera flygplats, färjor och containerhamn, säger Valborg Bishop, sektionschef för norska tullen.
– Vid vissa tider i månaden är hela parkeringen full av bilar.
NRK har försökt intervjua flera av ägarna till bilarna som spårats. En av dem säger att innehållet är taget från e-avfallsmottagningar eller hittade på Facebook. Han anser att exporten till Afrika är mer eller mindre laglig, då han aldrig stoppas.
Elektronikprodukter i drivor
2017 gjorde Nigeria, genom Baselkonventionen och FN-universitetet, en studie om hur elektronikprodukter kom in i landet. En person undersökte hamnen och gjorde tester på produkter som kom in, en fjärdedel fungerade inte.
I Hamburg, där flera av bilarna stannar innan de skeppas vidare ut ur Europa, möter NRK:s team Ruediger Kuehr. Han är expert på e-avfall och arbetar för FN. Han visar runt på en gata där elektronikprodukter samlas i drivor.
– Man ser att containrarna är fullproppade med el-prylar, vitvaror, tv-apparater och så vidare. En del av det här kommer att bli e-avfall. Sättet sakerna packas på gör att de inte kommer att anlända funktionsdugliga.
Fungerar allting?
– Nej, definitivt inte.
“Nu är Afrika faktiskt en sopstation”
I Ghana är import av begagnade kylskåp och frysar förbjudet då de innehåller miljöfarliga gaser och slukar energi, samtidigt som el är en bristvara i landet. Nigeria har infört ett liknande förbud av miljöskäl. Ändå kommer dessa varor in i länderna, visar NRK:s granskning.
– Vi har inga vettiga system för att ta hand om avfallet, säger Henry Okine som arbetar på miljöorganisationen Penaf.
– Jag är väl medveten om att återvinning i Europa är dyrare än i Afrika. Ekonomiskt sett är det billigare att låta oss sköta återvinningen. Men så borde det inte vara. Alla människor hör ihop. Nu är Afrika faktiskt en sopstation för utvecklade länder i Europa.
I de flesta länder i Västafrika finns dessutom åldersgränser på hur gammal en importerad bil får vara, de får i huvudsak inte vara äldre än 8–15 år. Men omfattningen gör det svårt att kontrollera bilarna och elektronikprodukterna även i länderna där de importeras.
– De kan inte göra ordentliga inspektioner. Funktionstester görs nästan inte alls, säger Henry Okine.
“Man kan inte säga säkert”
24 000 bilar har skickats från Norge till länder i Afrika de senaste tio åren. Tullen vid hamnen utanför norska Stavanger kräver att bilar ska vara i brukbart skick, annars behövs tillstånd för att de inte ska stoppas. Men Bjørn Bjørnstad vid norska Miljødirektoratet, som har det yttersta ansvaret för avfallshantering och export av begagnade bilar, menar att det inte är så enkelt.
Han säger att man måste göra en bedömning för varje fordon, om det kan lagas och ses som en produkt eller om det är skrot. Det gäller både bilarna och dess eventuella innehåll.
Har ni kapacitet att bedöma elektroniken?
– När det gäller el- och elektronikprodukter får man göra en bedömning. Är skärmen krossad på en dator, är locket avbrutet? Hur är det emballerat, hur ser det ut? Man kan inte säga säkert att saker fungerar eller inte fungerar.
Interpol bedömer att 400 000 ton e-avfall lämnar Europa olagligt varje år.
– Med det perspektivet kan man säga att vi inte tar det här på tillräckligt stort allvar och att vi borde följa reglerna bättre och stoppa exportens ursprung, säger Bjørn Bjørnstad.