Här är ett exempel på hur det kan se ut:
• En person köper en gammal, ofta sliten bil, billigt i Norge. Priset: 10 000 norska kronor.
• Bilen avregistreras och fylls med gammal elektronik.
• Varje norrman slänger 28 kilo el- och elektronikavfall varje år. Men en fjärdedel av allt avfall försvinner, enligt NRK.
• Enligt hemelektronikhandlare i Norge sker omfattande stölder från deras stationer för e-avfall. Statistik från norska miljødirektoratet, som har ansvar för avfallshantering, visar att uppemot 50 procent av allt avfall på vissa återvinningsstationer försvinner.
• En av ägarna till bilarna som norska NRK pratat med säger själv att innehållet i hans bilar är taget från e-avfallsmottagningar och från sidor på Facebook där saker bortskänkes.
• Rutorna på bilen målas ofta svarta, vilket gör att det inte går att se innehållet i bilen.
• Bilen fraktas sedan till hamnen i Stavanger, Risavika, där tullen i mån av tid kontrollerar den. Men på grund av omfattningen av containrar och bilar som fraktas är risken att bilen kontrolleras liten.
• Efter några dagar åker bilen ombord på fartyg till Hirtshals i Danmark.
• Bilen anländer därefter till Hamburg. Efter en tid åker den vidare, via flera hamnar, till Västafrika. I det här fallet Lagos i Nigeria.
• Den fraktas till en marknad i centrala Lagos. Bilen, som kostade 10 000 norska kronor, kostar nu närmare 50 000 norska kronor. Även innehållet, gammal elektronik utan förpackningar, säljs.
• I slutändan hamnar en del av den gamla elektroniken som kommer till Västafrika på soptippar där det hanteras utan skydd för de som arbetar.
• Norge har skrivit under Baselkonventionen som förbjuder export av farligt avfall från rika till fattigare länder, bland annat för att skydda människor och miljö. Avtalet innebär att Norge ska kontrollera avfall och se till att det inte sker någon otillåten export.
