– Jag kände inte till de här lönerna. Vår roll i kommunfullmäktige var att säga ja eller nej till att möjliggöra att man gick in som ägare i Sekab, säger Elvy Söderström (S), kommunstyrelsens ordförande i Örnsköldsvik, där Socialdemokraterna styr med egen majoritet.
2005 blev kommunerna Örnsköldsvik, Umeå och Skellefteå storägare i Sekab, Svensk etanolkemi AB.
– Poängen var nog att försöka rädda kvar en verksamhet som fanns i Övik och som vi trodde hade en bra idé om att kunna använda cellulosa till att göra drivmedel, säger Dan Olsson (C), före detta oppositionsråd och en av de som sa ja till köpet av Sekab.
Men att storskaligt framställa etanol från cellulosa ur norrländsk skogsråvara blev svårare än vad man hade trott. Istället investerades stora summor i Tjeckien, Polen, Ungern, Togo, Tanzania och Moçambique, i försök att säkra råvaror för framställning av etanol. Och när företaget, via dotterbolag, startar ett bolag i syfte att odla sockerrör och framställa etanol i Tanzania, tillsätts Anders Bergfors som vd.
– Det är inte klokt alltså, det var ingen som hade ens en tanke på att vi skulle hamna i Afrika. Då kan de tycka ”ja men du var ju med och sa ja från början” – ja, men det innebär ju inte att om man gör ett fel kan man inte hålla på och öka på det felet hela tiden man måste ju kunna ha modet att säga, ”nä men det här är ju inte det vi ska syssla med”, säger Dan Olsson (C).