– Det har varit en upplevelse. Och det har varit kul att få dela med sig av sina erfarenheter. Både de positiva och de negativa. Det känns som om en liten klump har försvunnit från magen på mig nu när jag har fått berätta. Det tog många år innan jag kunde tala om allt det som hände.

Se hela avsnittet här

I dag är Musse 28 år gammal och arbetar som personlig tränare, vakt och bartender. Han har suttit i fängelse flera gånger, för grova och våldsamma brott, men vill nu leva ett normalt liv.

Läs mer: Janne söker upp pojkarna från Fittja

”Det fanns ingen stabilitet”

För 17 år sedan, då han fastnade på kortet tillsammans med Janne Josefsson, var situationen en helt annan. I Uppdrag gransknings reportage Pojkarna från Fittja berättar Musse om hur han som barn blev misshandlad av pappan som hade problem med droger. I kylskåpet fanns det ingen mat och på skolan slog lärarna oroslarm. Men socialförvaltningens utredningar lades ner utan åtgärd.

Hur var ditt liv då?

– Det var annorlunda utan tvekan. Det fanns ingen stabilitet. Det fanns ingen säkerhet, inget tryggt hem och så. Du gick till skolan själv och du skulle göra dina hemläxor själv. Du skulle städa och laga mat och diska. Allting samtidigt och du var 7 till 10 år.

Väckte liv i gamla minnen

Musse säger att inspelningen av reportaget har fått flera gamla minnen att komma upp till ytan. Och i den andra delen av Pojkarna från Fittja träffar vi hans storebror som sitter av ett långt fängelsestraff på Salbergaanstalten.

– Det har väckt mycket tankar hos mig och det var känsligt. Jag hade inte sett min bror på evigheter och det väckte minnen om min pappa och en massa frågor kom upp. Men jag har fått reda på saker som jag inte visste innan. Till exempel kom jag inte ihåg att brorsan stal pappas bankomatkort och tog mig till Gröna Lund. Men efter att han berättade om det i reportaget kommer jag ihåg det. Jag minns det nu.

Hoppas på att hjälpa andra

Hur hans medverkan i reportaget kommer att förändra framtiden är han osäker på, men Musse säger att han blir glad då han hör att flera personer har uppskattat hans berättelse.

– Jag vet inte om någonting kommer att ändras egentligen, men jag har fått en tankeställare och jag har insett att jag vill hjälpa ungdomar som har det jobbigt hemma. Kanske genom att föreläsa på ungdomsgårdar och uppmana de som har det svårt till att våga söka hjälp.

Vad tänkte du när Janne Josefsson ringde dig från ingenstans? Och snackade om det gamla kortet från Fittja?

– Jag var misstänksam till reportaget till en början. Du vet, man blir lite på sin vakt. Och jag tvekade ju på om jag skulle vara med eller inte. Men om min historia kan hjälpa ens en person, på något sätt, så är jag nöjd.