Hur fick du idén till reportaget?

Den första september 2012 dog riksdagspolitikern William Petzäll av en överdos. Det var som så ofta ett dödsfall fyllt av tragik, en ung man dog i förtid och lämnade efter sig en förkrossad mamma. Vad som gjorde William Petzälls fall speciellt var att han hade en riksdagslön att köpa droger för. En ansenlig del av pengarna gick till att köpa droger på nätet. Då jag via tillstånd av hans föräldrar hade tillgång till hans facebookkonto och hans mobiltelefon kunde jag se att han bland annat hade köpt droger av Hemulen, den mest väletablerade drogshoppen i Sverige. Den sista försändelsen från Hemulen hann han dock inte hämta ut, den skickades tillbaka till avsändaren efter hans död.

I sms-aviseringen stod förstås aldrig Hemulen som avsändare, utan namnet på det postföretag som på den tiden skötte distributionen. Jag kunde koppla företagsnamnet till en person som hade uppdrag inom Piratpartiets ungdomsförbund och som skötte partiets webbshop, delvis via samma företag.

Det hade förstås varit en braskande rubrik: Piratpartist sålde dödsdrog till Sverigedemokrat. Men enligt obduktionen var det inte Hemulens droger som orsakade William Petzälls död, utan han ska ha dött av andra droger. Jag lät saken bero, men behöll alla anteckningar, skärmdumpar och annat som hade med Hemulen att göra.

Ungefär samtidigt som William Petzäll begravdes gjorde polisen ett tillslag mot Hemulen. Det skedde helt och hållet (vad jag känner till) under radarn på all media. Hemulens hemsida låg på is ett tag, men verksamheten drog igång igen under våren 2013.

När den långdragna förundersökningen väl blev offentlig i oktober 2014 föll alla bitar på plats: Hemulen hade drivits av folk som var aktiva i Piratpartiet, och framför allt i Piratpartiets ungdomsförbund i Malmö. Inte heller innehållet i förundersökningen kom ut i medierna vilket är något av ett mysterium.

När den 18-årige William i höstas dog efter att han hade rökt Spice aktualiserades hela historien kring Hemulen. William hade rökt en stark och farlig variant av Spice; MMB Chminaca. Den drogen såldes inte av Hemulen (oklart varifrån den kom) men när jag gick igenom kända dödsfall av så kallade nätdroger fanns droger som var betydligt mer farliga än syntetiska cannabinoider. En av dem var 5-it och i ett nummer av Svenska Narkotikapolisföreningens tidning framkom att en polis i Härnösand spårat drogen 5-it i ett av dödsfallen till Hemulen. Via polisen fick jag reda på vem som hade dött vilket mynnade ut i intervjun med Anna Ström i det här reportaget.

Att sedan namnge hjärnan bakom Hemulen blev allt mer självklart. Vi har i det här reportaget, via en rad personer: Alingsåspolisen Niklas Lindroth, Robert Arvidsson, Anna Ström, Williams kompis Dennis, kemister på Linköpings Universitet blivit övertygade om att många legala droger är minst lika skadliga och skapar samma sociala misär som traditionella droger.  Det är dessutom en affärsverksamhet som omsätter miljoner, helt lagligt. Därför är det självklart att dessa affärsverksamheter ska granskas som vilket företag som helst som tjänar pengar genom att sätta folks liv på spel.

Hur arbetade du – vilka arbetsmetoder använde du?

Programmet bygger på research kring företagen kring Hemulen, och kring ett antal dödsfall. Vi ville dels träffa de som på olika sätt drabbats av de farliga syntetiska drogerna som kan köpas helt lagligt online. Dels ville vi också följa polisens arbete, eftersom vi fått höra att deras arbete komplicerats i takt med att de legala drogerna blivit allt vanligare. För att också förstå hur lätt det är så bestämde vi oss också för att själva beställa droger från fem olika nätbutiker, bland annat från Hemulen. Vi beställde fem olika paket, varav två skulle innehålla Spice. Men av oklara skäl så fick vi bara hem två av de fem paketen vi hade beställt. Det var sedan viktigt för oss att låta någon analysera innehållet i våra paket, för att se om vi verkligen fick det vi hade beställt.

Vilka typer av källor använde du?

En av de viktigaste källorna till reportaget blev förundersökningen mot männen bakom Hemulen. Genom att detaljgranska den kunde vi se hur omfattande och välorganiserat företaget var. Vi begärde också ut polisens egna film från husrannsakan i Kristianssons lägenhet, och det kändes viktigt att kunna visa tittarna hur delar av lägenheten i princip fungerade som ett varulager för droger.

Ett annat viktigt dokument var det som visade hur totalt 15 personer dött med drogen 5-it i kroppen. Det var en läkarrapport som en mycket uppmärksam läkare började arbeta med när han upptäckte de många dödsfallen.

Förutom ovanstående dokument så har vi använt en hel del olika typer av skriftliga och muntliga källor för att kunna beskriva de lagliga drogerna, och problematiken kring dem.

Vi ägnade också stor kraft åt att titta närmare på Piratpartiet, för att ta reda på hur stora roller Hemulenmännen egentligen haft i partiet. Förutom att gå igenom Piratpartiets och Ung pirats hemsidor så har vi tittat extra noggrant på partiets årsprotokoll.

Stötte du på några problem? I så fall vilka?

Det var ett stort problem för oss att vi inte lyckades få tag i Adrian Kristiansson. Med så allvarliga anklagelser som riktas mot honom och de andra bakom Hemulen så ville vi verkligen låta honom bemöta kritiken, och förklara hur han kan sälja livsfarliga droger till ungdomar. Men trots återupprepade försök till kontakt, så gick det tyvärr inte som vi hade hoppats på.

Vilka deltog i arbetet?

Reporter var Ola Sandstig, och redaktör var Peter Bagge. Fotograferade gjorde Nokokure Zaire, Torkel Wennman och Lars Crépin. Marianne Lindecrantz var den som redigerade reportaget. Grafiken som syns i programmet gjordes av Sirnir Einarsson

Hur lång tid tog arbetet?

Drygt två månader, om man inte räknar in researchen kring William Petzälls död för några år sedan.