– Vi måste få tvångsåtgärderna att gå ner, men vi vet ju inte hur många det är. Man måste kunna jämföra med till exempel polisiär verksamhet när man handfängslar någon, det är på den nivån, säger Kerstin Evelius som är regeringens nationella samordnare för insatser inom psykisk hälsa.

Det finns en ambition om att minska tvångsåtgärder i psykiatrin. Men den statistik som finns är så bristfällig att det är omöjligt att säga om tvånget minskar eller ökar.

Tvångsåtgärder rapporteras inte in

Nu visar en genomgång som Uppdrag granskning gjort att hundratals fastspänningar saknas i Socialstyrelsens statistik från förra året. Kerstin Evelius jämför med andra områden inom sjukvården där rapportering är självklar.

– Det finns ju inte en möjlighet att man inte rapporterar in besök på vårdcentralen, men här är det tvångsåtgärder som man struntar i.

När en klinik låter en patient ligga fastspänd längre än fyra timmar är de tvungna att skicka in en så kallad underrättelse till Inspektionen för vård och omsorg (IVO). I dessa rapporter ska framgå varför man inte kunde undvika denna åtgärd och vad den omedelbara faran bestod i, som motiverar beslutet att bälteslägga personen.

Varje månad måste också samtliga landsting rapportera det totala antalet bältesläggningar till Socialstyrelsens patientregister, denna rapportering utgör den statistik som finns om bältesläggning i Sverige.

Hundratals bältesläggningar fattas i statistiken

Uppdrag granskning har gått igenom samtliga rapporter om bältesläggning längre än fyra timmar som kommit in till IVO 2017 och jämfört med Socialstyrelsens siffror från samma period.

Runt 350 långvariga bältesläggningar har rapporterats till Socialstyrelsen, medan Uppdrag gransknings genomgång av IVO:s rapporter visar över 620 fastspänningar. Det innebär alltså att hundratals inte syns i statistiken.

– Det är så otroligt märkligt att man kan ha en dålig rapportering av det som är grundläggande fri- och rättigheter. Jag tycker inte klinikerna har respekt för att det är ett så stort ingrepp, säger Kerstin Evelius.

Ministern: ”uppenbart att detta måste förbättras”

Socialminister Annika Strandhäll (S) säger att det är ett problem att det inte finns tillförlitlig statistik.

– För att veta vilka insatser som krävs så behöver vi veta hur det faktiskt ser ut. Det är en självklarhet för mig, säger hon.

Bristerna har funnits och varit kända i många år, och Socialstyrelsen utreder just nu hur man kan förbättra statistiken.

– Det är uppenbart att detta måste förbättras. Jag förväntar mig att klinikerna rapporterar in den statistik de ska och följer de regler som finns, säger Annika Strandhäll (S).

Krångligt att rapportera på rätt sätt

Mikael Havasi på Socialstyrelsen säger att vårdgivare kan uppleva det krångligt att rapportera in på rätt sätt.

Medan Socialstyrelsen ser över förutsättningarna för ett alternativt sätt att dokumentera tvångsvårdsdata försöker man samtidigt identifiera landsting som brister i sin rapportering.

– Vi för en dialog med vissa landsting som har väldigt få tvångsåtgärder för att kolla om det verkligen stämmer. Det har tidigare gett goda resultat, säger Mikael Havasi.

Kerstin Evelius: ”Det blir ingen transparens”

Regeringens samordnare Kerstin Evelius ställer sig frågande till om Socialstyrelsen kan lösa problemen med dålig inrapportering.

– Problemet ligger inte riktigt hos Socialstyrelsen utan i att klinikerna inte rapporterar in det här. Det är en kulturproblematik, säger Kerstin Evelius.

Hon menar att den dåliga statistiken blir ett hinder för att kunna förbättra tvångsvården och minska fastspänningarna.

– Det blir ingen transparens. Vi behöver kunna jämföra varför det är fler tvångsåtgärder på vissa kliniker, men då hänvisar man till att statistiken är för dålig och där dör diskussionen, säger Kerstin Evelius.

Uppdrag gransknings reportage Fastspänd sändes onsdagen den 4 april 2018 och finns att se i SVT Play.