Daniel Hallin hade en lång sjukdomshistoria bakom sig. Han hade genom åren fått en rad olika diagnoser och medicineringar. Ofta tröståt han för att dämpa ångesten, och han var på slutet mycket överviktig.
– Han tyckte inte att medicinen hjälpte, men sa att han tog den för vår skull, för att vi inte skulle oroa oss, säger Daniels pappa Josef Peric.
Föll ihop medvetslös
I juli 2017 försämrades Daniels mående snabbt. Han började bli paranoid och hade vanföreställningar. Daniel blev så dålig att han blev tvångsinlagd på Motala psykiatri och för första gången någonsin lagd i bälte.
Daniel spändes fast på eftermiddagen den 25 juli. Där fick han sedan ligga tills förmiddagen den 27 juli. Under tiden fattade läkare tio nya beslut om att bältningen skulle förlängas. Besluten motiverades med att Daniel var ”agiterad”, ”oförskämd”, ”hotfull” och ”instabil”.
När Daniel till slut släpptes upp ur bältet hade det gått 42 timmar. Han gick direkt till toaletten där han föll ihop på golvet, medvetslös. Hans liv gick inte att rädda.
Har tagit fram nya rutiner – efter Daniels död
Daniel dog av blodproppar i lungorna. Han var överviktig, vilket är en riskfaktor för just blodpropp. Men den kanske största riskfaktorn för att få blodpropp är att man är stillasittande eller liggande. På Motala psykiatri kände man till den här risken, och efter 24 timmar i bälte fick Daniel blodförtunnande medicin, men det hjälpte alltså inte.
Motala psykiatri har efter Daniels fall tagit fram nya rutiner, som går ut på att anhöriga ska få vara mer involverade i krissituationer och att blodförtunnande medel ska individanpassas. Åtgärderna utgår ifrån det som sannolikt gick fel i Daniels fall, men ändå vill man inte slå fast att bältningen orsakat Daniels död.
– Det är ytterligt sällan vi vet exakt i sjukvården hur alla samband ser ut, för det är oerhört komplext. Men vi tar det på allvar och säger att bältningen kan mycket väl ha haft betydelse men exakt hur stor betydelse vet vi ju inte, säger chefläkare Erik Fransson.
Var ”verbalt aggressiv”
För att lägga någon i bälte måste personen enligt lag vara en omedelbar fara för att skada sig själv eller någon annan. Om bältesläggningen överskrider fyra timmar, krävs i lagens mening synnerliga skäl.
Av Daniels journal framgår att Daniel var upprörd, oförskämd och hade vanföreställningar om att läkaren var Lucifer. En formulering återkommer ofta; han var ”verbalt aggressiv”. Han har inte gått till angrepp och även om han upplevs som hotfull har han inte hotat personal.
Om läkarnas beslut att låta Daniel ligga bältad i 42 timmar var rätt, vill inte Erik Fransson bedöma, trots att han är ansvarig för patientsäkerheten på Motala lasarett.
– Det kan man nog bara bedöma om man har varit på plats och har lång erfarenhet i det här. Och ibland finns det ju anledning, på övergripande nivå, att ifrågasätta men just i det här ärendet så kan jag utifrån min kompetens och kunskap inte göra det, säger han.
Chefsläkaren: ”Vi behöver fundera vidare”
Kan det vara så att rutinen kanske ska gå ut på att inte bälta så länge snarare än att till exempel använda förebyggande mot blodpropp?
– Det är ju det här vi behöver fundera vidare på, och här måste man göra det med klokskap, säger chefläkare Erik Fransson.
Uppdrag gransknings reportage Fastspänd sändes onsdagen den 4 april 2018 och finns att se på SVT Play.
Det här är bältning
• Fastspänning är ett av sjukvårdens och samhällets mest ingripande åtgärder i en människas liv. I Sverige finns inga tillförlitliga siffror på hur många som bältas varje år, eftersom inrapporteringen har stora brister.
• Under 2016 rapporterades runt 4000 bältesläggningar in till Socialstyrelsen, men hur många fler de egentligen är kan ingen säga.
• Bara den som vårdas under tvång kan bli lagd i bälte. Personen måste enligt lag utgöra en omedelbar fara för att allvarligt skada sig själv eller andra. Fastspänningen måste dessutom vara kortvarig. Den gränsen går vid fyra timmar.
• Om det finns synnerliga skäl får man besluta om fastspänning i över fyra timmar. Inför det beslutet måste läkare göra en personlig undersökning av patienten. Detta måste upprepas var fjärde timme.
• När kliniker bälteslägger någon längre än fyra timmar måste de rapportera in sitt beslut till Inspektionen för vård och omsorg (IVO). I rapporten måste bland annat framgå vad den omedelbara faran bestod i och varför man inte kunde lösa situationen på något mindre ingripande sätt.
• Efter 72 timmar måste man återigen rapportera in sitt beslut till IVO.
• Det finns ingen övre gräns för hur länge man får låta någon ligga i bälte.