– De frågade om jag kunde medverka, för jag har levt i den här världen, jobbar i den här världen, säger Per Carstedt.
Sekab skulle utveckla metoder för att framställa etanol ur norrländsk träråvara. När förhoppningarna inte infriades startades bolag utomlands, bland annat i Afrika för att odla sockerrör till etanolframställning. Investeringarna kostade hundratals miljoner och alla utlandsprojekt blev till slut ohållbara för kommunerna. Norska konsultbolaget ABG Sundal Collier fick i uppdrag att hitta lämpliga köpare. I samma veva fick Sekabs nyligen utbytte vd samma uppdrag.
– Jag vet nästan ingenting om att han var inblandad som konsult och skulle försöka sälja. Den bild vi fick det var att det var det norska bolaget ABG som drev det, säger Dan Olsson (C), som var oppositionsråd i Örnsköldsvik när bolagen såldes av.
För sina tjänster tog Per Carstedt över en halv miljon kronor, en timlön på 700 kronor. Resultatet blev att hans eget bolag, EcoDevelopment, fick köpa två företag: ett i Tanzania och ett i Moçambique, för två hundra kronor styck, trots att Afrikabolagen tidigare hade värderats till 200 miljoner av det norska konsultbolaget. Avtalet krävde att de investerade 170 miljonerna ska återbetalas till kommunens bolag så fort bolagen går med vinst.
Men sedan ursprungsöverenskommelsen 2009 har avtalet omförhandlats fem gånger. Enligt det senaste avtalet från 2014 får bolagen gå med över 140 miljoner i vinst innan de behöver betala tillbaka något.
Hittills har inga pengar betalats tillbaka till kommunerna.
– Jag känner starkt att det är deras vilja att komma dithän. Och jag önskar också att det ska gå bra, så att man kan göra det en dag, säger Elvy Söderström (S).
Sekab-affären i korthet:
2005 blev kommunerna Örnsköldsvik, Umeå och Skellefteå ägare i Sekab, Svensk etanolkemi AB. De följande åren investerar kommunernas ägarbolag stora summor i Sekab. 2009 ägde kommunerna 70 procent av bolaget.