Sverigedemokraterna har alltid haft en egen position i klimatfrågan. Som enda parti röstade de emot att Sverige skulle ansluta sig till Parisavtalet och de står inte bakom de nationella klimatmålen.
Men det är först nu, mycket till följd av de höga el- och bränslepriserna, som de ser en möjlighet att flytta fram positionerna i klimatdebatten. Och då genom att vara det parti som är mest kritiskt mot klimatåtgärder som medför ökade kostnader och individuella uppoffringar.
Det var framgångsrikt i valrörelsen där partiets löfte om kraftigt sänkta bränslepriser bidrog till framgången på landsbygden. Att SD är det parti som är mest skeptiskt till vindkraft är en annan pusselbit som kan förklara lyftet bland väljare i glesbygd.
Vann terräng i Norrland
Till det kommer viljan att slå mynt av det man uppfattar som en växande klyfta mellan stad och land. Då ingår att underblåsa en latent konflikt mellan de som beskrivs som storstadens ekonomiska och politiska elit och de som känner sig övergivna och bortglömda i orter där befolkningen krymper. Den målsättningen var knappast ny i valet 2022 men kan tjäna som förklaring till att SD, som i varje val varit det parti som vuxit mest utanför storstäderna, nu vann terräng även i Norrland.
Eller som den landsbygdspolitiska talespersonen Mattias Karlsson (SD) uttrycker det i podden Stegrud & Widding:
– Det var i miljö- och klimatrelaterade frågor som den skarpa konflikten mellan stad och land uppstod.
Det är i den kontexten man ska förstå SD:s vilja att profilera sig i klimatfrågan och fånga upp ett missnöje med den förda politiken, precis som man gjorde i migrationspolitiken. Att varna för “klimatalarmism” och gå emot den gängse uppfattningen om att vi befinner oss i en klimatkris är en del av budskapet.
SD:s nya offensiv ett bekymmer för M
För Ulf Kristersson (M) är SD:s nya offensiv ett bekymmer. En trovärdig klimatpolitik är avgörande för att vinna tillbaka förlorade storstadsväljare, i synnerhet kvinnor, vilket M har pekat ut som en högst prioriterad målsättning inför nästa val. Det blir betydligt svårare när regeringen genomför en politik som ökar utsläppen. Och i varje förhandling om kompensatoriska åtgärder kan SD hänvisa till att de minsann inte står bakom klimatmålen. Därför hoppas det största regeringspartiet nu att SD ska svänga och bekänna sig till åtminstone det långsiktiga målet om nettonollutsläpp 2045.
För Liberalerna borde SD:s ambition att göra klimatet till sin nya konfliktfråga vara än mer ovälkommen med tanke på att de ansvarar för frågan i regeringen. Men så här långt verkar L snarare välkomna schismen. Den kan tydliggöra skillnaderna mellan partierna och därmed ge L draghjälp i strävan att framstå som “borgerlighetens gröna röst”. Räkna därför med att det kommer att skramla och låta mellan L och SD i klimatfrågan även framöver.
Men det finns en avgörande fråga där Tidöpartierna är helt överens och det är övertygelsen om att svaret på klimatomställningen är elektrifiering och ny kärnkraft. Här finns inget skav mellan L och SD som det finns i delar av migrationspolitiken. Och så länge den samsynen präglar politiken lär Tidösamarbetet inte falla på klimatfrågan.
Här kan du se hela dokumentären Klimatdemokraterna på SVT Play.