Det är en dryg månad sedan George Floyds sista ögonblick började delas i sociala medier och miljontals personer tog ställning mot rasism med hashtaggen #blacklivesmatter. Nätaktivismen blev startskottet för de protester som spridits över hela världen.
I Sverige gick tusentals emot Folkhälsomyndighetens avrådan och demonstrerade på gator och torg i hela landet, något som har debatterats flitigt.
Men Black lives matter släpptes inte in i den mediedebatten, säger den svenska rörelsens initiativtagare Aysha Jones.
– Det pratas för oss och om oss, men inte med oss.
”Något behövde göras”
Black lives matter Sweden tog fart efter att Aysha Jones bjudit in till en digital protest på Facebook.
– Jag kände att något behövde göras, och jag är ju någon – så varför inte göra det jag kan?
Att vara en del i kampen för sina rättigheter är något hon menar att hon föddes in i:
– Jag skulle vilja säga att alla svarta är involverade sedan födseln. När vi föds blir våra kroppar automatiskt politiska.
Black lives matter har kritiserats från olika håll. Sverigedemokraternas riksdagsledamot Tobias Andersson har kallat rörelsen vänsterextrem och våldsbejakande, och vissa, bland annat chefen för polisunionen i Minneapolis, har anklagat dem för terrorism.
Enligt Jones är dock rörelsen i Sverige, som snart blir en organisation, politiskt och religiöst obunden.
– Förutom namnet delar vi inte så mycket med rörelsen i USA, men vi enas kring kärnfrågan, säger hon.
Jones är medlem i Vänsterpartiet men säger att hon inte är partipolitiskt aktiv.
”Tala för oss själva”
Allmänhetens fokus på kampen har börjat avta, men det är inte något Aysha Jones ser som ett problem.
– Man kan inte tro att man alltid kommer vara aktuell, därför måste man få till förändringen innan det går nedåt, och det tycker jag att vi lyckas bra med.
På tisdag kommer rörelsen att träffa jämställdhetsministern.
– Tanken är ett neutralt möte där vi svarta får tala för oss själva, för en gångs skull, säger Jones.
Det här är nätaktivism
Lisen Selander är docent vid Göteborgs Universitet och forskar bland annat kring nätaktivism. Så här förklarar hon begreppet:
– Nätaktivism är användandet av digitala plattformar för social eller politisk förändring.
– I dag är nätaktivism en legitim och etablerad del av globala sociala rörelser. Digitala plattformar inte bara reflekterar utan skapar faktiskt vår verklighet – det är svårt att föreställa sig politiska protester utan en digital dimension.
– Digital aktivism har potential att skala upp väldigt snabbt – men tenderar också att ebba ut fort. Den kräver, precis som mer traditionell aktivism, en hög grad av resurser och organisering för att få genomslagskraft.
– Vi hittar nya uttryck hela tiden för aktivism på nätet. Den svarta rutan var intressant för att den förde med sig tystnad – ibland kan ju tystnad vara det som låter högst.