Påstående: ”För ett par decennier sedan så fanns det inga så kallade no-go-zoner i Sverige, där ambulansen inte kan göra sitt jobb utan poliseskort. Nu finns de i varje större stad”. (Ebba Busch Thor, Tal till nationen i SVT, 21 maj 2018)

När SVT:s Faktakollen frågar Kristdemokraterna vad partiledaren menar med ”så kallade no-go-zoner” får vi svaret att hon syftar på områden som polisen klassar som särskilt utsatta.

”I dessa områden kan inte alltid polis, ambulans och brandkår operera under normala omständigheter. Det kan handla om att polisen inte kan gå in med en ensam bil utan måste vara flera, att ambulans och brandkår behöver poliseskort. Av just den anledningen kallas dessa områden ofta för no-go-zoner, ett begrepp som vi använder ibland”, skriver Ebba Busch Thors presschef Sarah Hummerdal i ett mejl.

Omtvistat begrepp

Termen ”no-go-zon” är ett begrepp som har sitt ursprung i den amerikanska militären och har använts för att beskriva områden, särskilt en stad, som är utom kontroll för staten och där det är farligt för allmänheten att befinna sig. Det har använts av politiska debattörer i Sverige och av debattörer utomlands om Sverige, men också ifrågasatts av andra som menar att det ger en felaktig bild av dessa områden. Svenska polisen använder över huvud taget inte begreppet.

Enligt Manne Gerell, som forskar om geografisk kriminologi vid Malmö universitet, finns det ingen allmänt vedertagen definition av ”no-go-zon”.

– Det är väl det som leder till att det blir så mycket debatt om det. Jag tror att man kan förklara det som att folk som är lite mer konservativa vill använda ett ord som är mer negativt målande och folk som är lite mindre konservativa inte vill göra det, säger Gerell till Faktakollen.

Han menar att det är lite olika hur man väljer att definiera begreppet vilket i sin tur påverkar hur man förstår situationen i de områden som utpekas.

– Definierar man det som en plats där polisen har lite svårare att jobba och där det har förekommit angrepp mot polis eller andra, ja såna platser finns det ju.

23 särskilt utsatta områden

Samma områden kallas av polisen för särskilt utsatta områden. Dessa kännetecknas av ”en social problematik och kriminell närvaro som lett till en utbredd obenägenhet att delta i rättsprocessen och svårigheter för polisen att fullfölja sitt uppdrag”. En utmaning för polisen, annan blåljuspersonal och företrädare för andra offentliga myndigheter är att de blir hårt ansatta vilket har lett till att man efterfrågar poliseskort för att utföra sitt arbete.

Polisen delar in Sveriges utsatta områden i tre kategorier: särskilt utsatta områden (23), riskområden (6) och utsatta områden (32). Totalt rör det sig om 61 områden i landet som i olika grad anses vara utsatta för allvarlig brottslighet. Det framgår i en rapport från polisens Nationella operativa avdelning (NOA), som presenterades i juni 2017.

Oavsett om man väljer att kalla särskilt utsatta områden för ”no-go-zoner” eller inte menar Manne Gerell att folk ofta missar att det är mer temporärt och inte problem hela tiden över hela området, inte ens på de absolut värsta ställena. Mycket av den här typen av problem är enligt honom situationsberoende.

Otrygghet och allvarlig brottslighet

En rapport från Brottsförebyggande rådet (Brå) som släpptes i mars, som delvis bygger på Nationella trygghetsundersökningen (NTU) och på enkätsvar och intervjuer med boende i några särskilt utsatta områden, visar på hög otrygghet, öppen narkotikaförsäljning, skadegörelse, nedskräpning och periodvis mycket allvarlig våldsbrottslighet som påverkar boendemiljön. Det finns även ”tecken på parallella samhällsstrukturer”.

Samtidigt slår Brå fast att ingenting tyder på någon generell försämring över tid när det gäller brottsutsatthet och förtroendet för rättsväsendet i de 61 utsatta områdena. Men trots att de boende ser sig som relativt trygga för de också fram en allmän känsla av att deras områden är bortglömda och att de inte upplever sig vara en del av andra stadsdelar eller samhället i stort.

Just parallella strukturer, större otrygghet och utsatthet var också några beskrivningar som kom fram när SVT Nyheter nyligen intervjuade 101 företagare i samtliga särskilt utsatta områden.

”Vi har aldrig sagt 'no-go-zon'”

Gunnar Appelgren, poliskommissarie på Stockholmspolisen och specialist på gängkriminalitet, säger att man utöver att bekämpa vapenvåldet fokuserar på att förstärka den synliga polisnärvaron och öka tilliten och tryggheten i dessa områden. Samtidigt säger han att det kommer att ta tid att förändra situationen. Så mycket som en hel generation.

Men Appelgren tycker att det är ”slarvigt” att använda begreppet ”no-go-zoner”.

– I Rinkeby 2016 hade vi problem med stenkastning på polis och man attackerade brandkåren och ambulans och så men det har i stort sett slutat, förutom vid ingripanden. Så det har blivit mycket bättre, men vi har aldrig sagt att det är en ”no-go-zon”, säger han till Faktakollen.

– Vi, polisen, är ju där. Sen saknas det massa samhällsspelare, arbetstillfällen, olika former av annan social service och så vidare men det har ingenting att göra med ”no-go” utan det handlar ju om att man inte har förstärkt den typen av service.

”Man tar större risker där”

Men för att återgå till Ebba Busch Thors påstående i Tal till nationen. Stämmer det hon påstår om att ambulansen inte kan göra sitt jobb utan poliseskort i dessa områden?

För att ta reda på fakta ringde Faktakollen SOS Alarms presschef Helena Söderblom. SOS Alarm skickar inte per automatik med polis när ambulans åker ut till särskilt utsatta områden. Det avgörs från fall till fall. Däremot ska ambulanspersonal alltid invänta polis som säkrar området när det rör sig om ett larm om ett grovt våldsbrott, exempelvis en knivskärning eller skjutning. Det handlar återigen om situationen i sig och inte området.

Ambulansförbundets ordförande Gordon Grattidge använder själv ordet ”no-go-zoner” för särskilt utsatta områden och skulle alltid vilja åka in med poliseskort i dessa områden.

– Förbundet menar att risknivån är så pass hög att vi inte borde åka dit utan det men verkligheten ser annorlunda ut, och vi måste på något sätt arbeta. Men vi anser att ofta så tar man större risker där, säger han.

I de flesta större städer

Då återstår frågan, finns det särskilt utsatta områden i varje större stad?

Det beror på hur du definierar större stad. I landets tre storstäder – Stockholm, Göteborg och Malmö – återfinns merparten av de särskilt utsatta områdena. Däremot ser det olika ut om man tittar på något mindre städer.

Kristdemokraterna säger att man i sammanhanget har definierat ”större städer” som tätorter med över 100 000 invånare.

Och det finns särskilt utsatta områden i flera av Sveriges större städer, men inte i alla.

Uppsala, Örebro, Växjö, Landskrona, Linköping och Borås finns med i polisens rapport från i somras. Men inte ett enda område i Västerås eller Helsingborg, som faller in under Ebba Busch Thors definition. Inte heller Jönköping eller Norrköping, städer med strax under 100 000 invånare.

Dalhem, Drottninghög, Fredriksdal och Söder i Helsingborg återfinns däremot i kategorin riskområden, alltså områden i riskzonen att bli ett särskilt utsatt område. Utsatta områden finns i både Västerås, Jönköping och Norrköping, och många andra större och medelstora svenska städer.

Sammanfattning: Det finns särskilt utsatta områden i storstäderna och i nästan alla Sveriges större städer, där det händer att ambulans och annan blåljuspersonal behöver poliseskort, men inte alltid och inte i alla dessa områden. Dessutom använder polisen inte uttrycket ”no-go-zoner”, ett politiserat begrepp som de menar ger allmänheten en uppfattning om att polisen inte går in i vissa bostadsområden, vilket inte stämmer. Därför är Ebba Busch Thors påstående i SVT:s Tal till nationen bara delvis sant.

Har du någon fakta som kan bidra till texten eller andra påståenden från politiska makthavare som du tycker att SVT:s Faktakollen borde granska, mejla oss på faktakollen@svt.se.

Uppdatering:

Ändring 2018-05-24: Fredriksdal i Helsingborg heter just Fredriksdal och inget annat. I NOA:s rapport om utsatta områden har området råkat ”döpas om” till Fredriksberg. Polisen bekräftar för Faktakollen att det rör sig om ett korrfel. Vi tackar en läsare med lokalkännedom som uppmärksammat oss på detta.

Källor:

• Intervju, Manne Gerell, kriminolog vid Malmö universitet
• Intervju, Gunnar Appelgren, poliskommissarie på Stockholmspolisen
• Intervju, Gordon Grattidge, ordförande Ambulansförbundet
• Intervju, Helena Söderblom, presschef SOS Alarm
• Mejlsvar, Klas Johansson, Tf regionpolischef Väst
• ”Utsatta områden – Social ordning, kriminell struktur och utmaningar för polisen”, rapport från Nationella operativa avdelningen (2016)
• ”Relationen till rättsväsendet i socialt utsatta områden”, rapport från Brottsförebyggande rådet (2018)
• Kommungruppsindelning 2017, Sveriges Kommuner och Landsting (SKL)
• Tätorter 2015; arealer, befolkning 2010-2017, SCB