Harriet Wetterberg beskriver sig själv som social och utåtriktad. Hela livet har hon haft många vänner och bekanta och hon har två barn, sex barnbarn och tre barnbarnsbarn. Hon bor ensam i en lägenhet på Kungsholmen i Stockholm, något hon fram till nyligen brukade trivas med.

– Jag tycker att ensamheten kommer mer och mer och det kan jag ju förstå eftersom jag blir 85 snart. Jag har en trevlig lägenhet och lagar min mat själv, men det hjälper inte alltid. Jag är väldigt utåtriktad och tycker om att vara i farten, därför har jag nog svårare än många andra att vara ensam. Jag tycker inte om det, säger hon.

”Man måste sätta guldkant”

Det finns många mötesplatser som verkar för att bryta ensamheten hos äldre. Stadsmissionens äldrecenter har drop in-café varje dag och har blivit en del av Harriets vardagsrutin.

– På fredagar städar jag och köper blommor för att göra det mysigt hemma. Man måste sätta lite guldkant på tillvaron. Det är också viktigt att man inte tappar sina rutiner. Jag går upp klockan åtta varje dag och gör gymnastik, äter frukost och sedan går jag hit till caféet och äter lunch vid elva-snåret.

Fram till 1999 bodde Harriet ihop med sin andra make. Men han var svårt sjuk och sedan hon blev änka har hon känt en frihet i att rå om sig själv.

– Min son och min dotter ringer någon gång i veckan, men de jobbar och har fullt upp. Det har blivit så att jag nästan måste klara mig själv. Jag inser att jag får hitta på mina egna lösningar, säger hon.

Var sjätte har ingen vän

Enligt Statistiska centralbyrån bor 39 procent av alla kvinnor över 60 i Sverige i singelhushåll. Detta jämfört med 23 procent av männen. Harriet säger att hon inte kan tänka sig att vara sambo igen.

– Jag skulle inte vilja ha någon man, men jag skulle inte ha något emot att en man kom och bjöd ut mig. Det hade varit trevligt att ha någon att gå ut och dricka kaffe med, men att var och en sedan går hem till sitt. Att få se på tv när jag vill och gå och lägga mig när jag vill – det är något jag uppskattar väldigt mycket.