Det finns ett socialt stigma kring att erkänna att man är ensam. När SVT Nyheter efterlyser människor som vill berätta om hur det känns vill ingen framträda med namn eller bild. Enligt Statistiska centralbyrån, som släppte en rapport om relationer och ensamhet 2015, saknar var sjätte person i Sverige en nära vän.

”Har bara två nära vänner”

Sara, 27, flyttade förra året till en förort till Stockholm och beskriver sig själv som en i grunden öppen och positiv människa. Men hon upplever att hon blivit mer pessimistisk och allvarsam som en följd av att hon känner sig ensam efter flytten och har få vänner att umgås med.

– Det händer att jag känner mig ensam även när jag är omringad av människor. Om många känner varandra på en fest. Jag är ”den udda”, som får vara med den här gången. Jag får höra att jag är ödmjuk och vänlig, men av någon anledning har jag alltid haft svårt att ta kontakt med nya människor. Jag är inte nödvändigtvis blyg men fortfarande tystlåten, vilket inte hjälper i sådana här sammanhang, säger hon.

Två typer av ensamhet

Att känna sig ensam, trots att man har vänner, är vanligt. Elin Taube arbetar vid Lunds universitet och har forskat på främst ensamhet hos äldre. Hon säger att man inom forskningen brukar skil

ja på olika typer av ensamhet.

– Man brukar prata om känslomässig ensamhet och sedan om social isolering. Det är när ensamheten inte är självvald som den blir ett problem. På engelska pratar man om ”solitude”, att vara själv men inte ensam. När det är självvalt kan det vara jätteskönt, det är när man inte har valt det själv som man upplever de negativa konsekvenserna, säger hon.

Jonna, 28, bor i en stad i södra Sverige. Hon berättar att hon tycker det är svårt att skaffa nya vänner. På jobbet är de flesta många år äldre och befinner sig i en annan livssituation.

– Jag känner mig ensam ganska ofta. Jag har bara två nära vänner och de i sin tur har massor av vänner. När jag känner mig som mest ensam blir jag väldigt ledsen och nedstämd. Mest ensam känner jag mig när jag bara myser hemma, jag skulle vilja ha fler vänner som man bara kan vara tyst med utan att det blir jobbigt, säger hon.

”Det blir en ond cirkel”

Sara, som bor strax utanför Stockholm, säger att det ses som lite märkligt att inte ha ett rikt socialt liv när man är i 20-årsåldern.

– Det blir mer påtagligt att folk inte förstår att en som nyligen pluggat kan vara ensam, jämfört med en äldre person som inte träffar lika många nya människor. Jag får ingen energi av att bara sitta hemma, men trivs på egen hand. Snart kommer ångesten för att jag inte tar mig ut och träffar folk och jag börjar tänka att det kanske är mig det är fel på, att ingen vill umgås med mig för att jag är konstig. Det blir en ond cirkel.

Hon fortsätter:

– Det blir också ytterligare en börda eftersom jag har en autoimmun sjukdom som gör mig utmattad, trött och melankolisk. När man redan känner att man inte har ork att ens laga mat så ger man sig inte gärna ut på aktiviteter, säger hon.

Svenskar sämst på nya vänner

Flera studier visar att ensamhet inte bara är jobbigt att stå ut med mentalt, utan även påverkar den fysiska hälsan. Det har Elin Taube också sett i sin forskning.

– Ensamma människor har större risk för depression och sämre välbefinnande. Det är kopplat till så mycket och påverkar mer än man tror. Mår man inte bra i själen mår man heller inte bra i kroppen. Det är bra att vi sätter fokus på psykisk ohälsa och att fler fått upp ögonen för att det kan inkludera ensamhet. Man kan inte bara skriva ut antidepressiva och tro att det räcker. Man behöver meningsfulla relationer och det man behöver är kvalitet framför kvantitet, säger hon.

Svenskar är sämst i världen på att skaffa nya vänner, enligt en studie från Expat Insider. När man frågat 12 500 utlandsarbetare bosatta i 188 länder hur väl de trivs i sina nya hemländer hamnar Sverige på en bottenplacering av 65 länder i just vänskapsfrågan. Hälften av utlandsarbetarna i de nordiska länderna säger sig ha svårt att hitta vänner bland lokalbefolkningen.

”Jag har känt mig ensam sedan jag var 22”

Trots närmast oändliga möjligheter till mänsklig kontakt genom sociala medier upplever många att de inte lär känna folk på djupet. Tova är 24 år, bor i Stockholm och har pluggat på universitetet. Men det blev inte som hon hade tänkt sig.

– Jag hade hoppats på att få den där skimrande universitetsgemenskapen som alla verkar ha. Jag önskade mig vänner för livet, men fick det inte. Mina gamla gymnasievänner fick däremot alla det och verkar ha jätteroligt, det tolkar jag utifrån vad de lägger upp på Instagram. Vad man ser att andra lägger upp i sociala medier speglar inte alltid verkligheten, men jag känner mig ändå utanför, säger hon.

Hon säger att vänner brukar beskriva henne som social, rolig och utåtriktad – förutsättningar som borde göra det lätt att skaffa vänner.

– Jag märker att jag saknar ett sammanhang, gemenskapen från när man var yngre. Jag tror jag tappade den ganska snabbt. Och jag är ju fortfarande ung, jag ska fylla 25, men jag har nog känt mig ensam sedan jag var 22.

Jonna, Sara och Tova heter egentligen något annat.