Farida såg fram emot en rolig och spännande första semester till Egypten.
– De sa att vi skulle hälsa på en släkting och det skulle vara en semester, säger hon.
Ingen hade någonsin pratat om könsstympning innan, inte ens på sexualundervisningen. Hade hon vetat vad det var så kanske hennes situation hade varit annorlunda idag, tror hon.
– Jag förstod inte riktigt att det fanns någonting som heter könsstympning eller att det utfördes, så det hade varit svårt att stoppa något som jag inte var medveten om. Man blir hjärntvättad, säger hon.
När hon kom hem var hon som en annan person. Hon hade förändrats från en glad och livfull flicka, till en tyst och introvert. Skolan borde ha reagerat på det, tycker Farida som idag drömmer om att bli läkare för att hjälpa andra som könsstympats.
Utreseförbud aldrig aktuellt
Sedan 2020 kan socialtjänsten ansöka om utreseförbud när man misstänker att flickor ska kidnappas för att könsstympas. Men bara hälften av de barn som socialtjänsterna har velat skydda med ett utreseförbud fick skyddet, visar SVT:s granskning. Farida är ett av barnen i mörkertalet, utöver de 916 barn som förts bort på fem år. Hon blev bortförd under semestern – ett utreseförbud var därför aldrig aktuellt för Farida – eftersom hon aldrig funnits på myndigheternas radar.
Trots att lagen om könsstympning funnits i över 40 år har enbart ett ärende lett till fällande dom de senaste fyra åren. Polisen uppskattar att mörkertalet är stort och brotten är svårutredda då det oftast saknas brottsplats och teknisk bevisning, i kombination med offrens ålder. Det är nästan inga barn som anmäler sina egna föräldrar. Det finns också en bristande kunskap bland polisutredarna som till stor del beror på att det har funnits så få ärenden.
Drömmer om att hjälpa andra
Farida har inte polisanmält sin familj. Hon har idag lämnat familjen och lever med skyddad identitet och i skyddat boende.
– Jag ville inte att någon skulle få reda på det, jag ville inte att mina föräldrar skulle hamna i fängelset, säger hon.
Det går inte en dag utan att Farida påminns om vad hon råkade ut för. Hennes förtroende för samhället och för vuxna är helt förstört. Ändå väljer hon att dela sin berättelse för att förhindra att fler råkar ut för samma sak.
Farida heter i egentligen något annat.