Det är enligt lag regionernas eget ansvar att se till att man kan tillgodose befolkningens behov av vård i alla lägen – vid normalläge, kris och krig.

Efter pandemin har 19 av 21 regioner byggt upp sina lager. Hur länge lagren kommer att räcka skiljer sig åt från region till region. Omkring hälften av regionerna vill inte uppge hur stora lagren är utan hänvisar till sekretess. De regioner som svarar säger att det rör sig om mellan en månad till uppemot sex månader för skyddsutrustning och omkring en månad för läkemedel.

Oklart ansvar

Regionerna är också själva ansvariga att kontakta tillsynsmyndigheten när något brister. Men vem som har ansvaret för att följa upp att arbetet sköts är inte lika självklart.

Det är nämligen bara åtta av 21 regioner som känner till att det är IVO som bedriver tillsynen. Istället är det flera regioner som uppger att det är MSB, Läkemedelsverket, Socialstyrelsen eller en kombination av de tre som ansvarar. Flera uppger att de inte vet vilka som har ansvaret eller att det finns någon ansvarig.

Brister i lagstiftningen

IVO har sedan tidigare påtalat att det finns flera brister i hur lagstiftningen i dag är formulerad, vilket gör regionernas ansvar otydligt. Dessutom överlappar flera myndigheters ansvar på området, anser myndigheten.

”... frågan om tillsyn över kommunernas och regionernas krisberedskap inom hälso- och sjukvården bör ses över ytterligare”, skriver IVO i ett mejl till SVT.

Även Läkarförbundet är kritiska till hur försörjningsberedskapen för hälso- och sjukvården är organiserad i nuläget:

– Regionerna har bevisligen misslyckats med att säkerställa en beredskap inför en pandemi. Vi behöver ha en organisation nationellt som till exempel via myndigheter kan säkerställa att vi som nation är beredda att hantera allvarliga händelser, säger Lars Rocksén, förste vice ordförande i Läkarförbundet.

Prioriterad fråga

I ett mejl till SVT skriver sjukvårdsminister Acko Ankarberg Johansson (KD) att stärkt beredskap vården är en mycket prioriterad fråga för regeringen.

 ”Vi välkomnar IVOs tillsyn och instämmer i deras bedömning att beredskapen behöver stärkas i regionerna. För att möjliggöra denna förstärkning har vi flera uppdrag som syftar till just detta.”

Sjukvårdsministern tillägger även att kommunikation kring tillsynen behöver bli tydligare.

Så har Sveriges beredskap förändrats sedan mitten på 1900-talet