I kyrkans beredskapsplan står det att man ska uppmana till polisanmälan och inte ifrågasätta den som vågar berätta.

Som 16-åring fick Anna en nära kontakt med den drygt tjugo år äldre ungdomsledaren, en munk. När hon var i 20-årsåldern började han bli mer fysiskt närgången.

– Han tog på brösten eller han höll i underlivet under kjolen, säger hon.

Munken säger på telefon till SVT att han har gjort fel.

– En synd är alltid fel... det är en synd. Det är klart att jag ångrar detta, säger han.

Anmälde 2012

”Anna” lämnade det lilla samhället. Först drygt tio år senare, när hon återvände 2012, orkade hon anmäla munken till den katolska kyrkan.

Anna kallas då till ett möte med tre av kyrkans män. Vi har fått tag på protokollet som ger en inblick i hur utfrågningen gick till.

Närvarande vid det tillfället är kyrkans stiftsjurist, Jorge de Salas och munkens närmaste överordnade som även lever nära den anklagade. Där finns också diakon Björn Håkonsson som på Annas uppmaning följt med som stöd.

Munken har då redan hörts av sin överordnade och erkänt att han omfamnat och kysst Anna. Samtidigt har han påstått att hon “klistrade sig fast vid honom”, enligt protokollet.

Under utfrågningen får Anna upprepade gånger höra från munkens överordnade om sin egen skuld.

Han säger att Anna “hade kunnat sluta när som helst”.

“Jag måste säga att jag är lite mer skakad över vad han sagt om dig”, säger han.

”Är ni inte skakade?”

Anna gråter under utfrågningen och känner sig motanklagad.

Munkens ledare menar att båda är offer, och säger att “han går runt och gråter och att han är mycket skadad.” Han förstår hur munken kunde ”hamna i klistret”. 

Kyrkans jurist som också som är närvarande, säger att ”tillfället gör tjuven.”

Katolska kyrkans nuvarande barnskyddsombud, diakon Björn Håkonsson, frågar vid flera tillfällen om de verkligen tar Annas ord på allvar.

“Är ni inte berörda av detta? Är ni inte skakade?”, säger han.

I dag säger Håkonsson att mötet inte var bra, men vill inte kommentera i en intervju.

Att göra en polisanmälan nämns aldrig som en möjlighet. Den kyrklige juristen Jorge de Salas säger i dag till SVT att det inte var relevant att informera Anna om att hon kunde polisanmäla, eftersom brotten som var aktuella redan var preskriberade. Han ansåg inte att Anna behövde ett juridiskt ombud eftersom hon inte anklagades för något.

Men den förklaringen håller inte, anser advokat Johanna Björkman, som tidigare även varit åklagare.

– Låt någon annna pröva om det är preskriberat, eller om det är ett brott över huvud taget. Det är polisen som ska utreda det. Det ska man inte göra i ett annat system som ligger utanför våra rättsvårdande myndigheter, säger Björkman.

Kritik från rättsexperter

SVT Nyheter har visat det här protokollet för rättsexperter som kritiserar utredningen.

– Det framgår väldigt tydligt av det sätt på vilket protokollet är utformat att man från kyrkans sida skuldbelägger henne. Hur har hon uppträtt? Vilka brev har hon skickat till honom?, säger Sven-Erik Alhem, tidigare överåklagare och nuvarande förbundsordförande för Brottsofferjouren.

Dessutom beslutas under utfrågningen av Anna att hela utredningen hemlighållas.

Kyrkans jurist säger under mötet att namnen inte ska skrivas i det utskrivna protokollet, för att de inte ska kunna spridas vidare.

Det här ska användas för att förbättra ungdomsarbetet och inte för att ge ”straff”, säger han.

Katolska kyrkan i Sverige skriver till SVT att riktlinjerna följts eftersom det är munkens egen orden som ska utreda honom. Men de har nu tillsatt en grupp som ska undersöka hur Anna behandlades under utfrågningen. Biskop Anders Arborelius har inte velat bli intervjuad om sitt eget ansvar när han skickade Anna till den anklagades närmaste chef.

Förlorade uppdrag

Drygt ett år efter att Anna vände sig till katolska kyrkan straffades han av sin ordens högsta ledning i Rom. Han förlorade uppdrag, beordrades att gå i terapi och skulle inte få arbeta ensam med barn eller unga.

Han har efter det fått fortsätta att leda arbete med ungdomar, visar SVT:s granskning.

Den anklagade munkens överordnade säger att han inte tror att munken varit ensam med unga och att rutinerna setts över efter det som hänt.

Dessutom beordrade ordensledningen i Rom att hela utredningen skulle hållas hemlig – för att skydda Anna mot ryktesspridning. Den förklaringen ifrågasätts.

– Man försöker få henne med på noterna, att det ska bli tystat, och så påstår man att det är av hänsyn till henne och hennes familj, medan det i själva verket, som jag tolkar det, är den katolska kyrkan man vill skydda, menar Sven-Erik Alhem.

”Ett svek”

För Anna känns det som att kyrkan har skyddat munken.

– Det har känts som ett svek. Det har förstört en del av mitt känsloliv och min gudstro.

SVT har utan framgång sökt ordensledningen i Rom.

Anna heter egentligen något annat.