TT har tagit del av vittnesmål som berättar om grovt våld, gruppvåldtäkter och förnedring.
Och förövarna finns i alla samhällsklasser.
”En gång somnade jag i överdos, vaknade ensam, naken och hela kroppen nerkletad av sperma. Så äcklad och förnedrad.”
”Efter en lång gruppvåldtäkt medan jag tuppat av skrev de ord på hela min kropp. Hora, luder, fitta. Jag minns min väns ledsna blick när hon såg orden.”
”Ibland fick jag stryk under själva akten. Ibland var jag tvungen att avbryta för att kräkas. Ibland fick jag inte avbryta.”
Vi har hört kvinnor inom bland annat teater- och filmvärlden, politiken, rättsväsendet, teknik- och byggbranschen vittna om sexuella övergrepp och trakasserier. Nu kommer hashtaggarna #utanskyddsnät, som berättelserna ovan är hämtade från, samt #intedinhora.
Unga år
– Det här är grupper som generellt får utstå den mest extrema typen av sexuellt våld. Det är saker som vi ”vanliga” människor inte ens kan föreställa oss, det är rent vidrigt, säger Simon Häggström, kriminalinspektör vid människohandelsgruppen på polisens nationella operativa avdelning (Noa).
För många har övergreppen börjat i unga år. Svåra känslor dövas med droger, som leder vidare in i kriminalitet och prostitution.
– Drogvärlden är ju som en skrattspegel av den vanliga världen. Det är precis samma problem, men du har ett gränslösare normsystem och då blir våldet grövre, säger Carin Holmberg, sociolog som forskat om mäns våld mot kvinnor i missbruk.
Inom prostitutionen lever många med en ständig rädsla för att bli misshandlade, rånade och våldtagna.
Olika förövare
Men övergreppen får sällan konsekvenser för förövaren.
– Det här är inte en grupp kvinnor som går in på närmaste polisstation och anmäler vad de utsatts för. De är alldeles för rädda och traumatiserade, säger Simon Häggström.
Söker de hjälp finns också risken att utsättas för nya övergrepp, påpekar Carin Holmberg. Enligt henne finns förövarna inte bara i missbruks- eller prostitutionsmiljön utan också på exempelvis häktena, behandlingshemmen och i skolan — något även vittnesmålen skvallrar om.
– Det är även män de borde ha förtroende för, säger hon.
Att dessa flickors och kvinnors vittnesmål nu kommer ut i ljuset är välbehövligt, konstaterar Simon Häggström.
– Utan att förringa vad andra utsatts för måste vi slå fast att det här är en av de absolut mest utsatta grupperna, och det handlar inte bara om verbala sexuella kränkningar eller sexuella ofredanden — utan om grovt sexualiserat våld som de lever med i sin vardag, säger Simon Häggström.
Tandlösa påföljder
Men vittnesmålen måste också tas om hand. Ska det bli någon verklig förändring krävs det att politikerna agerar, anser han.
– Det får inte sluta med en kampanj. Frågan man måste ställa sig är vad man kan göra för att skydda den här gruppen ännu mer, och då tänker jag framför allt på lagstiftning.
– Vi måste prata om huruvida det är rimligt att man får dagsböter, några tusen kronor, som påföljd när man köper sex. Eller att man kommer undan med att inte ens sitta i fängelse när man köper sex av ett barn. Lagarna är bra, men påföljderna är tandlösa, säger Simon Häggström.
De absolut värst drabbade, som kvinnor från exempelvis Rumänien och Nigeria som sitter fast på svenska lägenhetsbordeller, lär samtidigt inte fångas upp av uppropet, tror han.
– De som befinner sig allra längst ner på botten kommer sannolikt inte att höras.
Fakta: Metoo
I början av oktober briserar Weinsteinskandalen i USA och hashtaggen #metoo tar fart på Twitter.
Några dygn senare pekas en rad kända män ut även här.
I Sverige växer me too-kampanjen snabbt och kvinnor inom en rad branscher vittnar om övergrepp och trakasserier. Till exempel inom rättsväsendet, politiken, musikbranschen, film- och teatervärlden.
Samtidigt fortsätter fler branscher att samla nya upprop, några av dem är dansare, restaurangbranschen, socialarbetare och lärare.
Nu kommer även hashtaggar för de grupper som är överlägset mest drabbade av det sexuella våldet — flickor och kvinnor i missbruk, kriminalitet och prostitution.