Anne-Marie Boström är lektor på Karolinska Institutet och forskar på omvårdnad av äldre. Hon ser att de åtgärder som vidtas för att skydda våra seniorer som bor på äldreboenden visserligen är nödvändiga, men kan skapa problem. Ett problem som innebär att skyddsbarriärer och besöksförbud skapar ett underskott på närhet.

– Vi ser redan hos det nyfödda barnet hur viktigt det är med hud-mot-hudkontakt. Det är ett grundläggande behov hos alla människor och det är inte något som försvinner när vi blir äldre. Det är viktigt att kunna vara nära, säger hon.

Forskning krävs

Anne-Marie Boström säger att behovet av närhet även stödjs av forskningen, även om det förstås finns personer vars krav på integritet står över behovet av närhet. Men den nya situationen kräver än mer forskning.

– Det är väldigt individuellt, säger hon och fortsätter:

– Men vi vet inte hur länge det här kommer hålla på. Så vi måste undersöka hur vi kan skapa möten som främjar närhet i den underliga tid vi lever i.

Anne-Marie Boström har också förslag på hur man ska kunna lösa åtminstone delar av närhetsbehovet.

– Man kan ju fundera på hur man ska kunna kompensera för det här i vårdarbetet. Det kanske går att ge till exempel handmassage, taktil stimulering, även med handskar. Det är ett sätt som kan ge närhet.

”I alla fall ett steg i rätt riktning”

Anne-Marie Boström har tagit del av SVT:s reportage om Gertrud Larsson som bara kan pratat med sin dotter genom en plexiglasskiva när de möts för första gången på tre månader.

– Det är ju ändå en lättnad för dem att mötas. Det är klart att det här plexiglaset skapar vissa problem. Som med ljudet. Det kanske är svårt att höra både för den äldre och den närstående, säger hon och fortsätter:

–  Men det är i alla fall ett steg i rätt riktning. Kanske den näst bästa lösningen på det här problemet, säger Anne-Marie Boström.