Per Espen Stoknes har forskat på hur människor tar till sig information om klimatkrisen. I den nya dokumentären ”Greta: Lyssna inte på mig!” möter han den svenska klimataktivisten Greta Thunberg, som vill ta reda på på hur hon bäst kan kommunicera om klimatkrisen när coronapandemin dominerar nyhetsflödet.
– Vi behöver nog en ny, mer balanserad berättelse. 75 procent ska ligga på lösningen och 25 procent på hoten, säger Per Espen Stoknes.
Hjärnans “undergångsbarriär” sätter stopp
Per Espen Stoknes är känd för sin forskning om klimatpsykologi, sina TED-talks och som politiker i det norska Miljöpartiet. I sin bok ”What We Think About When We Try Not To Think About Global Warming” beskriver han hur vår oro för den kommande domedagen verkar minska ju närmare domedagen vi faktiskt kommer. Per Espen Stoknes kallar det här för den psykologiska klimatparadoxen, att hjärnans “undergångsbarriär” sätter stopp.
– När vetenskapsmännen börjar prata om en kommande apokalyps kan de flesta människor inte ta till sig det, säger han i dokumentärserien.
Greta: ”De förstår inte allvaret”
Greta Thunberg beskriver hur hon blivit chockad när hon pratat med världsledare om klimatkrisen.
– De vet att det inte är bra, men de förstår inte allvaret, säger hon.
Enligt Per Espen Stoknes räcker det inte med att bara mata på med fakta för att ändra ett beteende. Greta Thunbergs initiativ Fridays for Future är däremot något han ser som en brytpunkt i klimatdebatten.
– Att få igång Fridays For Future var väldigt viktigt. Om det blir normalt att agera har du lyckats förändra de sociala normerna.
Vill du titta på hela dokumentären ”Greta: Lyssna inte på mig!”? Se första avsnittet torsdag den 6 maj klockan 20:00 på SVT2, eller redan nu på SVT Play.
Fem psykologiska klimatspärrar
Per Espen Stoknes har identifierat fem hinder i klimatdebatten som minskar vårt engagemang.
Domedag - Apokalyptiska texter som hävdar att slutet är nära förlamar läsaren. Mer effektivt att fokusera på lösningarna.
Distans – “De flesta oroar sig över vad som händer nästa vecka, inte om tre decennier”. Bättre att prata om vad som händer här och nu.
Dissonans - Känslan av att vår levnadsstandard inte överensstämmer med vad vi borde göra för miljön kan leda till nästa hinder:
Förnekelse - Trots att vi förstår att våra vanor är skadliga för klimatet förnekar vi det för oss själva.
Identitet - Vi söker oss till information som bekräftar våra befintliga värderingar och föreställningar, och filtrerar bort det som utmanar dem.
Källa: Per Espen Stoknes (2015): What We Think About When We Try Not To Think About Global Warming; The New Psychology of Climate Action.