För att utföra sina jobb har poliser laglig rätt att använda våld. Det kan handla om situationer där en person är våldsam, försöker fly eller ska avvisas från platsen.

SVT Nyheters granskning av domar 2014–2018 visar att det är få som dras inför rätta och ännu färre som döms för våld i tjänsten. Av tusentals inkomna ärenden gick ungefär hälften vidare till förundersökning, men i slutändan hamnade bara 34 åtalade personer i rätten – av dem fälldes 13 medan resten friades. En majoritet av de åtalade var poliser, men det fanns även arrestvakter.

Den vanligaste domen var dagsböter för tjänstefel, några få dömdes för misshandel som är mycket allvarligare och oftast även leder till avsked. Därutöver fanns domar för ofredande och vållande till kroppsskada.

Under samma period sköts 15 personer ihjäl av polisen. Men det var endast sex av åtalen som handlade om skjutningar. Dessa omfattade en dödsskjutning, två personer som skottskadats i benen och tre skott mot bilar som människor färdades i. Det var bara en polis som fälldes – för tjänstefel efter att ha avlossat skott mot en bil.

Högre krav på bevisning

I Särskilda åklagarkammarens årsrapport 2018 skriver enheten att en allmän uppfattning bland kammarens åklagare är att domstolarna ställer betydligt högre krav på bevisning i polismålen jämfört med kraven i andra brottmål.

– Om man tittar på ett vanligt brottmålsärende brukar det räcka med två vittnen för att ta hem målen. Men här kan man ha fyra–fem vittnen och det är ändå inte tillräckligt, säger överåklagare Anders Jakobsson som skrivit rapporten.

Han har dock inget svar på varför.

– Jag kan bara konstatera att de här måltyperna kräver lite mer bevis för kunna rullas hem.

Svårigheter att utreda

SVT Nyheter har pratat med flera åklagare vid Särskilda åklagarkammaren som lyfter fram möjliga förklaringar till varför det kan vara svårt att få poliser fällda.

Åklagare Marianne Nordström instämmer i att det ställs högre krav för att få någon fälld och tror att det kan bero på att det rör sig om tjänstemän.

– Om man agerar i tjänsten är det svårare att visa att man har ett personligt intresse eller motiv för att begå brott, säger hon.

Hennes kollega Håkan Roswall anser att beviskraven generellt sett inte avviker jämfört med vanliga brottmål, men tycker samtidigt att det finns mål där domslutet är närmast häpnadsväckande, där personen friats trots tung bevisning. Han anser att det är uppenbart att lagstiftaren haft som önskemål att bara uppenbart skyldiga ska straffas, vilket bottnar i att man inte vill ha rädda poliser.

– Samhället har inget intresse av rädda tjänstemän som vill göra så lite som möjligt, därför har man lämnat ganska stort utrymme för att göra fel utan att det är straffbart.

Han tror också att det kan handla om att poliser håller varandra om ryggen.

– Kollegial lojalitet mellan poliser finns fortfarande, även om det är mindre nu än för tio år sedan. Det är obehagligt att sätta dit en kollega.

Kan tala för sig

Åklagare Lena Kastlund menar att de personer som Särskilda åklagarkammaren utreder – bland annat poliser, domare och riksdagsmän – ofta är väldigt kunniga och kan tala för sig. Samtidigt blir de här målen ofta ganska uppmärksammade, det är många kollegor till den tilltalade och även journalister som bevakar fallet med på rättegångarna. Vittnen kan därför bli nervösa för att berätta vad de upplevt.

Många fall är också svårbevisade, menar hon.

– Det är helt klart så att förundersökningar läggs ned och inte ens går till åtal. Ofta saknas utomstående vittnen, och de som finns kan vara berusade och ha svårt att redogöra för vad de upplevt.