– Nog tycker jag att dom är tröttare. Och det känns i föräldrahjärat att mycket av barnens fritid går till att sitta på en buss istället för att komma hem, leka med en kompis eller bara koppla av, säger Sandra Ahlbäck, mamma till Emelie och Julia som går i ettan och fyran.

Väntar på vägen

Klockan är kvart över sju när familjen Ahlbäck i Högsön utanför Vitå kör barnen från sitt hus till landsvägen dit bussen ska komma och plocka upp döttrarna. Mamma Sandra följer med och står kvar med flickorna och väntar in bussen som kommer fem minuter senare.

– Vi är med när dom åker på morgonen och det är tur att vi båda har jobb som är flexibla och ger oss möjligheten att göra så här, berättar Sandra Ahlbäck.

Men kan alla göra som ni?

 – Nej, vi känner till folk här som tvingats gå ned i arbetstid, dels för att köra barn till förskolan i Vitå och sedan till Råneå för att lämna på fritids. Och det betyder ju förlorad inkomst.

Över en timme i buss

Skolnedläggningen i Vitå förra hösten innebär att barnen från Vitådalen körs med buss till skolan i Råneå. För Julia och Emelie som bor i Högsön blir resan inte lika lång för de barn som bor längre upp i dalen. Men trots det tillbringar dom upp till en och en halvtimme på bussen- varje dag.

– Det tar ju lång tid och det känns inte så bra att stå där. För när vi åkte till Vitå kunde vi stå på vår egen infart. Men nu måste vi gå över vägen och stå på andra sidan, berättar Emelie Ahlbäck.

Risker med nedläggningen

Sandra Ahlbäck berättar att Vitådalen har en positiv utveckling och hon hoppas inte att skolnedläggningen ska påverka negativt.

– Det hoppas vi verkligen inte. Vi har många unga som vill flytta in. Men man kan vara rädd för att det påverkar.