Sonen Isak har nu, efter flera år, fått diagnos och behandling och går i en anpassad studiegrupp, tre timmar om dagen. Han är på väg tillbaka efter att ha missat flera års undervisning.

– Jag har börjat jobba heltid, bara en sån sak – att jag inte ”behöver” åka hem på lunchen, och jag är inte heller misstrodd som förälder, säger Magdalena som bor i Sundsvall med sina två barn.

Lagkrav att göra orosanmälan

Skolan är skyldig att göra en orosanmälan vid misstanke om att ett barn far illa. En indikation kan vara hög frånvaro. Det har Magdalena förståelse för, men att hjälpen och stödet dröjde så länge tycker hon är fruktansvärt.

– Det är en väldig press utifrån. Det krävs resursstarka föräldrar. För oss har väntan inneburit psykisk ohälsa och att jag inte kunnat jobba och sonen inte gå i skolan.

Var har hon fått bästa stödet?

Det bästa stödet har Magdalena fått från frivilligorganisationer och andra föräldrar i samma situation, berättar hon.

– Det betyder allt, det är där kunskapen finns. Det är synd att det inte kommer från samhället.

I videon ger Magdalena ett konkret förslag på vad myndigheterna kan göra för att inte tvinga anhöriga att ”uppfinna hjulet” på nytt. Hon berättar också vilket stöd hon önskar som förälder.