Väntan på vård blev längre än vanligt för en del patienter under pandemin. Men vårdskulden hade kunnat begränsas visar de utvärderingar som gjorts efter pandemin.
– Hade vi haft skyddsutrustning hade vi kunnat operera ett antal hundra i mars 2020, säger Annika Nilsson medicinskt ledningsansvarig och läkare på operation och intensivvård i Örnsköldsvik.
Hade kunnat minska lidande
Lidande för patienter hade kunnat undvikas om ledningen agerat annorlunda under pandemin. Den slutsatsen drar både chefer och medarbetare i vården i Västernorrland i två olika utvärderingar, som SVT Västernorrland gått igenom i samarbete med Uppdrag Granskning.
Det handlar om enkätsvaren från länets iva-avdelningar till coronakommissionen och en rapport som regionen beställt från revisions- och rådgivningsbolaget KPMG om pandemin.
”Osynliga chefer”
Bland slutsatserna i revisionsrapporten finns kritik från medarbetare mot både sjukhusledning och regionledning.
Personer i ledningen uppges ha varit ”osynliga under pandemin”. Medarbetare kritiserar brister i information, struktur och brist på förståelse som de menar har lett till merarbete och en växande vårdskuld genom personalbrist och tvångsförflyttning av personal.
Enhetschefer menar att ordinarie verksamhet kunnat fortsätta bättre om regionen bara planerat bättre.
ANSVAR FÖR SJUKVÅRDEN UNDER KRIS
Vid en kris gäller som grundläggande princip att det ansvar som ligger på samhällets aktörer inte påverkas. Man talar om tre grundprinciper:
• Ansvarsprincipen: Den som har ansvar för en verksamhet under normala förhållanden ska ha det också under en krissituation. Det betyder bland annat, och med relevans för den aktuella utredningen, att det är den vanliga sjukvården som har hand om vården även vid en kris.
• Likhetsprincipen: Under en kris ska verksamheten fungera på liknande sätt som vid normala förhållanden – så långt det är möjligt. Verksamheten ska också, om det är möjligt, skötas på samma plats som under normala förhållanden.
• Närhetsprincipen: En kris ska hanteras där den inträffar och av dem som är närmast berörda och ansvariga. Det är alltså i första hand den drabbade kommunen och den aktuella regionen som leder och arbetar med insatsen. Först om de lokala resurserna inte räcker till blir det aktuellt med statliga insatser. Dessa tre principer äger i alla avseenden tillämpning för det region-kommunala ansvaret för hälso- och sjukvården.
källa: Bengt Gerdins underlagsrapport till coronakommissionen om intensivvården under pandemin