Tänk dig att du har en koldioxidbudget att göra av med – och en tydlig mätning för hur mycket du redan förbrukat och där du följer det du förbrukar i realtid. Skulle du cykla till jobbet för att kunna unna dig något annat, kanske en mindre klimatsmart avokado? 

Idén utreddes 2008

Idén att vi ska kunna leva med en personlig koldioxidbuget är inte ny. Redan 2008 gjordes en stor brittisk utredning om att införa obligatorisk individuell budget i landet.

– Det är den mest avancerade utredningen på området som jag känner till, och den fick mycket uppmärksamhet. Men det konstaterades att idén var lite före sin tid – och den lades i en byrålåda, säger Francesco Fuso Nerini.

Sedan dess har idén diskuterats och prövats i mindre skala i Frankrike, Kalifornien, Irland och Finland.

Återupplivar idén

Nu kan tiden ha kommit ikapp idén menar klimatforskare från KTH, Oxford University, IDC och University College London som dammat av konceptet. I en artikel i Nature Sustainability lyfter de fram en personlig koldioxidbudget som en möjlig väg framåt i att engagera människor i klimatfrågan på en individnivå.

– Det är inte så att vi förespråkar att just en personlig koldioxidbudget ska införas, men vi tycker att det är en lovande tanke bland annat för att tekniken nu finns för att genomföra det – iallafall i en mindre och frivillig skala, säger han. 

Men att genomföra den konkreta designen av en koldioxidbudget är otroligt komplext. Inte minst för att man skulle behöva ta hänsyn till rättviseaspekter som att det är lättare för en stadsbo att välja kollektivt än för den på landsbygden. Men teknologin i sig är inte långt bort menar Francesco Fuso Nerini.

– Man skulle kunna ha en app som registrerar om jag köpte en flygbiljett och som följer energiförbrukningen i hemmet. Man skulle också kunna handla med sina utsläppsrätter till exempel, det vill säga att en person som gör av med lite koldioxid kan sälja en del av sin budget till någon som redan förbrukat sin, säger han.

Rimligt individfokus?

Det pågår ständigt en debatt om vad vi som individer kan göra för klimatet, och om det ens är rimligt att ansvaret för klimatkrisen ska riktas mot enskilda personer när företag och stater står för de stora utsläppen. 

Skulle vi kunna nå målen utan att vi som individer ändrar levnadssätt?

– Vi kan nå målen utan att införa personlig budget – ja. Men vi kan inte nå de högre satta målen utan att individen deltar i klimatomställningen. Så kärnfrågan här blir ju: vad annat kan vi göra?