Beowulfkvädet nedtecknades i England på vikingatiden. Det är en av de äldsta texterna på fornengelska, och forskare har kunnat visa att det rör sig om en avskrift av en ännu äldre skrift från 600- eller 700-talet.
Dikten har betraktats som ett brittiskt nationalepos, skrivet av en engelsk diktare.
Så sent som i våras hävdade en amerikansk forskargrupp, som låtit datorer analysera texten, att originalet tycks vara skrivet av en och samma person.
Men Bo Gräslund, pensionerad arkeologiprofessor i Uppsala, är av en annan åsikt. Han har lagt ned åtta års arbete på att gå igenom alla källor, och är i dag övertygad om att Beowulf är ett östsvenskt diktverk, komponerat innan nordborna använde skriftspråk och senare nedskrivet i sin helhet i ett engelskt kloster.
Dikten beskriver hur hjälten Beowulf krigar mot drakar och monster i ett helt igenom hedniskt Skandinavien.
Men texten innehåller samtidigt precisa skildringar av rituella eldbegravningar från nordisk folkvandringstid.
Många föremål i sagan, till exempel alla guldringar och krigarnas ringbrynjor, placerar också Beowulfkvädet i tid och rum:
Om han har rätt, så är Beowulf 600 år äldre än de isländska sagorna, och kan ge en unik inblick i vad som hände i Norden under en tid när ingenting skrevs ned här uppe.
Vid sidan av skildringarna av hjältedåd och monster, så nämner texten händelser och personer som finns omnämnda i andra skrifter:
Dikten berättar till exempel om Beowulfs kung, Hugeleik, som dödas under en plundringräd i nuvarande Nederländerna.
Samma beskrivning finns i Frankiska källor från mitten av 500-talet.
Texten talar också om hur Beowulfs folk krigar mot Svearmakten, som börjar bre ut sig över östersjöområdet på 500-talet.
Bo Gräslund menar att Beowulf kom från Gotland, och att många av striderna skedde där.
Gräslund tror att kvädet kom över till England i ett stycke omkring år 600, kanske i samband med ett bröllop mellan en östanglisk kung och en prinsessa från nuvarande Sverige.
Rachel Burns i Oxford tror fortfarande att det är en engelsk munk som har skrivit den ursprungliga Beowulf – men hon är inte främmande för att han kan ha lånat friskt ur muntliga berättelser från Norden:
Enligt Bo Gräslund är Beowulf inte bara ett exempel på att det skapades stora episka diktverk i Skandinavien långt innan människorna här började skiva ned sina berättelser.
Han anser också att texten är ett viktigt historiskt dokument från en tid som vi vet mycket lite om.
