För ungefär 700 000 år sedan uppstod den nya arten ullhårig mammut som var rustad för en tillvaro på de allra nordligaste och kallaste breddgraderna. Världen gick då in i en epok med långa perioder av istider blandat med kortare värmeperioder. Nu har en forskargrupp som leds av professor Love Dalén vid Centrum för paleogenetik i Stockholm, kartlagt den ullhåriga mammutens genetiska utveckling från 700 000 år tillbaka i tiden tills den helt dog ut för 4 300 år sedan.

Reser tillbaka i tiden

– Vi reser tillbaka i tiden och använder paleogenetiska metoder för att läsa av evolutionen medan den sker, säger han.    

Resultatet har blivit en lista över de genvarianter som är unika för den ullhåriga mammuten. En av dem är mutationer i en gen som har med hårtillväxt att göra. Människor som har en variant av den genen får hår som står rakt ut och är svårt att kamma.

– Vi vet ju att den ullhåriga mammuten hade bångstyrig päls som förmodligen hjälpte den att hålla sig varm på vintern.

Förfrysa öronen

En annan köldanpassning är förändringar i den gen som hos andra djur reglerar öronens storlek. Den ullhåriga mammuten har nämligen mycket mindre öron jämfört med dess nu levande släkting, den afrikanska elefanten. För elefanter på varmare breddgrader fungerar öronen som luftkonditionering, men en mammut skulle frysa öronen av sig om de var lika stora. Andra mutationer har gett djuret extra stora fettdepåer och mutationer som påverkar dess immunförsvar.

Love Dalén och hans kollegor har funnit sammanlagt 3 000 gener som skiljer mammuten från dagens elefanter. Trots att den var anpassad för att leva i Arktis så dog den ut för 4 300 år sedan.

– Vi vet faktiskt inte ännu varför den dog ut. Vi jobbar på att ta reda på det.