När TT får tag på George Smith och ställer en fråga om hur det känns att ha tilldelats Nobelpriset, svarar han att det är en ännu sämre fråga än den tidigare frågan han fått om hans spontana reaktion.
– Nu påminner min fru mig om att vara trevlig. Jag är självklart förtjust. Jag antar att min reaktion är att det är svårt att föreställa sig varför just jag av alla förtjänar ett Nobelpris, eller ett annat pris, för upptäckter som är så oerhört beroende av andra människor, säger George Smith, professor emeritus vid University of Missouri.
”Matchar inte hur vetenskap fungerar”
George Smith berättar vidare att han tidigt förstod att hans forskning hade stor potential, till och med Nobelprispotential. Men att han ändå är skeptisk till att just han tilldelas priset.
– Jag var rätt person vid rätt tillfälle, som använde flera forskningsvarianter som var aktuella inom molekylärbiologin vid den tiden. Traditionellt är Nobelpriset en stor ära. Men att välja ut en enda person bland alla som är inblandade för en så stor ära matchar inte riktigt hur vetenskap vanligtvis fungerar, säger George Smith.
Sent pris
Priset kommer också för sent för att betyda någonting i praktiken för George Smith.
– Det hade varit trevligt om jag hade fått det här priset 15 år tidigare. Då hade jag varit mycket mer framgångsrik vad gäller att få forskningsanslag än vad jag var. Jag är pensionär nu. Det här kommer inte att ge liv till en ny forskningskarriär, säger han.
Varje forskares dröm
När TT får tag på Gregory Winter får de en helt annan reaktion. I hans ögon är Nobelpriset varje forskares dröm.
– Jag är chockad och nöjd. Den första chocken är ”jag hoppas att de valde rätt”. Nu kommer ju allt man gjort att uppmärksammas och diskuteras och folk kommer att säga: ”han borde inte ha fått det”, och andra att ”jo, det borde han faktiskt”, säger Gregory Winter, kemiprofessor vid Cambridge university.
Inte tillräckliga betyg
Han avslöjar också att det kunde ha gått annorlunda eftersom hans betyg egentligen inte räckte till för forskarutbildningen.
– Under mitt sista år på Cambridge gjorde jag inte särskilt bra ifrån mig på examensproven, så det var fullt möjligt att jag inte skulle bli forskare, säger Gregory Winter.
Betyget han fick var normalt sett inte bra nog för att bli antagen till forskarutbildningen, men han fick komma in på undantag. Universitetet såg hans potential ändå och gav Gregory Winter ett stipendium som kom att finansiera hans doktorsexamen.