De senaste 20 åren har antalet arbetstimmar som lagts ner av poliser på narkotikaärenden nästan tredubblats.

Men polisens narkotikabekämpning får hård kritik av kriminologen Henrik Tham som granskat och kritiserat deras arbete i decennier.

– Vi kan inte se att insatserna har någon effekt vare sig på den tillfälliga konsumtionen, det tunga bruket eller det allvarligaste, nämligen dödligheten i narkotika, säger han.

Liselott Jergard, polismästare och ansvarig talesperson för narkotikafrågor hos polisen, säger dock att polisens insatser visst har effekt.

– Vi lagför personer, vi har stora ärenden, vi gör stora beslag, vi har personer som misstänks för brott. Utifrån den aspekten tycker jag att vi gör ett bra jobb.

Annat fokus efter kriminaliseringen

Sedan 1988 har det varit kriminellt att använda narkotika för eget bruk i Sverige. 1993 kom en straffskärpning och fängelse i högst sex månader infördes i straffskalan för brottet eget bruk.

Syftet med straffskärpningen var att ge polisen befogenheter att ingripa mot inte minst unga som misstänktes ha använt narkotika och därigenom underlätta för missbrukare att få vård.  

En av effekterna med den nya lagen var att polisen nu också fick möjlighet att ta urin- och blodprov på människor som misstänktes ha narkotika i kroppen.

Allt färre andel langare

De senaste 20 åren har antalet människor som misstänks för brott mot narkotikastrafflagen ökat med drygt 250 procent – och en allt mindre andel av dessa är langare. 1994 misstänktes 7.984 personer för brott mot narkotikastrafflagen och 2014 var den siffran 28.116.

1994 handlade knappt var fjärde misstanke om överlåtelsebrott, det vill säga försäljning av narkotika. Förra året var den siffran rekordlåg. Bara 8 procent, drygt två tusen personer, misstänktes då för langning.

På frågan om varför polisen framförallt griper dem som använder droger och inte dem som säljer preparaten, svarar Liselott Jergard:

– Vi får fast de som säljer preparaten också.

Men procentuellt sett handlar det ju om väldigt få fall?

– Ja, men vi har väldigt många goda fall. Det bedrivs ett otroligt gott arbete, men det är utmanande och kräver resurser på lång sikt. Det är inte alltid vi får de uppgifter vi behöver för att få till en lagföring, säger hon.

Det är svårare att få fast langare?

– Ja, det är en större utmaning.

Samma resultat

Liselott Jergard säger att den svenska polisen nu har en ny inriktning med målsättningen att minska tillgången på narkotika.

Men trots det är resultatet detsamma, visar SVT:s granskning av aktuell brottsstatistik.

Fram till sista september i år har 71.520 brott mot narkotikastrafflagen anmälts. 89 procent av anmälningarna, rör användning och innehav – 63.944 stycken.

Endast 10 procent, 6.951 stycken av anmälningarna, rör langning.

Det låter inte som att ni ändrat taktik?

– Nej, det kan synas så, svarar Liselotte Jergard.

Men varför ser statistiken ut som tidigare år?

– Jag kan inte svara på det.

Många grips flera gånger

Siffror från Brottsförebyggandet rådet, BRÅ, som SVT tagit fram visar dessutom att en tredjedel av droganvändarna återkommer i statistiken och har lagförts för ringa narkotikabrott mer än en gång de senaste fem åren.

Uppåt 1.700 personer har lagförts fler än fyra gånger under samma period.

Vad säger det om den preventiva effekten när droganvändare återkommer i statistiken?

– Jag kan inte uttala mig om den politiska debatten. Polisen fullgör sitt uppdrag utifrån vårt regleringsbrev, det som står i lagen. Det är vad vi har att förhålla oss till, säger Liselotte Jergard.

”Polisen borde stoppa import och tillverkning, ingen annat”

I veckan kunde SVT Nyheter berätta om att svensk narkotikapolitik får tung kritik från FN-kontoret för mänskliga rättigheter.

Flavia Pansieri är FN:s biträdande högkommissionär för mänskliga rättigheter och kritisk till att människor som använder droger bestraffas.

– Jag är bekymrad över fokuseringen på enskilda droganvändare i stället för de organiserade smugglarna, säger hon till SVT.

I stället är det, enligt Flavia Pansieri, de stora droghandlarna och inte användarna som är hotet mot samhället. Hon får medhåll av kriminologiprofessor Henrik Tham.

– Polisen bör satsa resurser på att försöka stoppa importen och stortillverkningen av narkotika. Inget annat, säger han.

– Det får stå för honom. Vi jobbar mot alla led eftersom det är olagligt att både bruka och inneha narkotika, svarar Liselotte Jergard.