Tokyo drabbas nästan årligen av skyfall och tyfoner. Staden ligger dessutom på en låg punkt nära havsnivån med tätt bebyggda områden och mycket hårda ytor, vilket gör att regnvatten inte har någon annanstans att ta vägen än ut på gatorna. Detta gör Tokyo helt beroende av sina vattenavledningssystem för att skydda människor och byggnader från översvämning.
– Den ”dåliga” stadsplaneringen har under lång tid förändrat vattnets naturliga flödesvägar och minskat möjligheten för infiltration, vilket har gjort att de behöver bygga gigantiska tunnlar. Inte för att det är den bästa lösningen, utan för att det är den enda möjliga lösningen, säger Lars Thell Marklund som är forskningsledare inom vatten- och klimatanpassning vid forskningsinstitutet RISE.
Den underjordiska katedralen
Metropolitan Outer Area Underground Discharge Channel kallas ibland ”den underjordiska katedralen” och lockar besökare från hela världen. Den enorma anläggningen har kapacitet att rymma vatten motsvarande nästan 250 000 kubikmeter. Inuti finns 59 pelare som är 18 meter höga och väger 500 ton vardera.
När de närliggande floderna svämmar över leds vattnet in i stora schakt och vidare genom 6,3 kilometer långa underjordiska tunnlar, innan det samlas i reservoaren. Därifrån pumpas vattnet ut i Edogawa-floden och vidare ut i havet.
En dyr investering
Översvämningsskyddet stod klart 2006 och kostade motsvarande nästan 18 miljarder svenska kronor att bygga. Sedan dess har systemet aktiverats 147 gånger. Japans land- och infrastrukturdepartement uppskattar att man undvikit översvämningsskador för upp mot 10,5 miljarder svenska kronor.
– Det är en extrem investering som ännu inte är avbetalad. Förutom byggkostnaden så kräver systemet ständigt underhållsarbete och drift, vilket också innebär kostnader. Men i Tokyos fall kan den vara försvarbar eftersom de också är i en extrem situation när det kommer till översvämningar, säger Lars Thell Marklund.
Effektiv klimatanpassning
Klimatanpassning behöver alltid utformas efter platsens geografiska och infrastrukturella förutsättningar. I Sverige och många andra länder strävar man framför allt efter att kombinera olika lösningar ovan jord för att leda och fördröja vattnet vid skyfall. Det innebär att man låter vattnet rinna till områden där det gör minst skada, istället för att belasta underjordiska avloppssystem som kan bli överfulla.
Om dessa lösningar dessutom är autonoma och multifunktionella är de ofta de mest hållbara alternativen ur ett samhällsekonomiskt, miljö- och klimatperspektiv.
Autonom och multifunktionell klimatanpassning:
Skateboardparker och lekparker: Dessa kan användas för aktiviteter av människor, men fungerar som vattenansamlingspunkter när det faller mycket regn.
Flodnära parker: Dessa fungerar som buffertzoner när vattendrag blir överfulla. Samtidigt bidrar grönområden till många andra nyttor, som exempelvis ökad biodiversitet, förbättrad luftkvalitet, rekreation samt ger svalka och skugga vid värmeböljor.
Genomsläppliga material istället för hård asfalt: Användning av exempelvis grus gör att vatten kan infiltrera ner i marken istället för att översvämma den. Jämfört med hård asfalt kan grus dessutom vara enklare och billigare att underhålla, vilket kan spara resurser på lång sikt.
Fördröjningsmagasin: Små dammar eller behållare som samlar regnvatten, men som också kan användas för bevattning eller som dricksvatten. Dessutom ger öppna vattenytor svalka vid värmeböljor.
Källa: Naturvårdsverket, Lars Thell Marklund