Upptäckten bakom CrisprCas9 har revolutionerat arbetet i laboratorier och gjort det enklare att klippa och klistra i gener. Forskare har i experiment lyckats slå ut gener i mänskliga embryon och även lyckats byta ut trasiga gener och ersätta dem med nya fungerande med den här tekniken.
I framtiden kan det bli möjligt att använda tekniken på riktiga människor för att bota sjukdomar. Men metoden är också kontroversiell. Starkast motstånd har väckts mot att tekniken skulle kunna användas för att ändra på gener i könsceller, då skulle det nya arvsanlaget föras vidare till nästa generation.
Forskare vid Stanford i USA har gjort en global enkätundersökning där de undersöker var genforskare från tio olika organisationer står i den här frågan.
Stort stöd
Stanfordforskarnas enkät visar att 80 procent av de som svarade faktiskt stödjer sådan forskning, men bara om syftet är att laga skadade gener som orsakar sjukdomar. Om syftet i stället är att förbättra fysik, minne, intelligens eller andra förmågor är det bara tio procent som står bakom det. Av de 500 som svarade var en majoritet från Nordamerika och 13 procent från Europa.
– En sak som förvånade oss mest var att en tredjedel av de tillfrågade redan nu kan tänka sig experiment på befruktade ägg, säger Kelly Ormond, professor i genetik vid Stanford, en av forskarna bakom enkäten.
Artikelförfattarna pekar på att genetiker är mer positivt inställda till tekniken än allmänheten, och Kelly Ormond tycker därför det är viktigt att fler grupper inkluderas i framtida forskning.
Fler behöver tillfrågas
– Vi behöver inkludera perspektiv från vårdgivare, patienter, etiker och andra beslutsfattare. Och framförallt fokusera mer på de patienter och familjer som lever med genetiska sjukdomar idag, säger Kelly Ormond.
Nils-Eric Sahlin, professor i medicinsk etik, instämmer. Även om det är intressant att se att forskarna själva har en positiv inställning till tekniken så är det inte de som bestämmer vad som får och inte får göras.
– Det är alltid intressant att fråga de som arbetar med tekniken, men det här är inte en fråga om att låta genetikerna rösta om hur vi ska göra. Det krävs såklart eftertanke och dessa frågor måste inkludera hela samhället, säger Nils-Eric Sahlin, professor i medicinsk etik vid Lunds universitet.
EU säger nej tills vidare
Nyligen kom Europarådet med ett utlåtande som uppmanar medlemsländerna i EU att diskutera frågor som rör gentekniken och var gränsen går.
Europarådet delar inte enkätdeltagarnas positiva syn på genetiska förändringar som går i arv till kommande generationer, utan rekommenderar i stället ett förbud mot sådana experiment, vi vet ännu inte tillräckligt om riskerna med tekniken, menar de.
– Det är förnuftigt att vi tvingas tänka efter. I Sverige förs många diskussioner kring detta men de behöver bli ännu bredare, allmänheten bör involveras mer. Det är en jätteviktig fråga och handlar i grunden om vilken typ av samhälle vi vill leva i, säger Nils-Eric Sahlin.