Copernicus Climate Change Services är en del av EU:s rymdprogram och tillhandahåller klimatdata och klimatinformation. I dag släpper de sin årliga rapport European State of the Climate för 2021 som skulle kunna beskrivas som en årlig hälsokontroll av jorden.
Ökning av medeltemperaturen
Globalt har de senaste sju åren varit de varmaste någonsin sedan mätningarna började, enligt rapporten. Men 2021 var bland de kallare av dessa. Sedan år 1850 har jordens medeltemperatur ökat mellan 1,1 och 1,2 grader.
– Med tanke på Parisavtalet och att hålla uppvärmningen under 1,5 grader så är rapporten viktig. Här ser vi att jordens medeltemperatur fortsätter öka, säger Erik Kjellström, professor i klimatologi vid SMHI.
Snabbare ökning på kontinenter
Motsvarande temperaturhöjningar för Europa och Arktis är 2,2 respektive 3 grader. Ökningen av medeltemperatur går generellt snabbare över kontinenter än över hav, och ännu fortare i Arktis.
– Över haven tar luften längre tid att värma eftersom avdunstning av vatten agerar kylande och eftersom värmen ska fördelas ner till stora djup. I Arktis bidrar minskad mängd snö och is till att göra ytan mindre reflekterande vilket i sin tur gör att mer solstrålning tas upp i systemet och förstärker uppvärmningen, säger Erik Kjellström.
Värmerekord och skogsbränder
I Europa fick vi förra året också uppleva den varmaste uppmätta sommaren hittills. Det slogs flera temperaturrekord, bland annat ett preliminärt europeiskt rekord på 48,8 grader i Italien.
I samband med den långvariga värmeböljan vid Medelhavet blev det också väldigt torrt i marken och framför allt i Italien, Grekland och Turkiet härjade stora skogsbränder.
Totalt brann en yta på 800 000 hektar under juli och augusti. Det motsvarar ungefär en yta stor som Uppsalas län. Så mycket har det inte brunnit i Europa sedan 1991.
Regn blev omfattande översvämningar
Samtidigt hade man i västra Europa istället mycket regn och översvämningar. Delar av Belgien och Tyskland fick ovanligt kraftig nederbörd i juli till följd av ett långsamt lågtryck som bar på fuktig luft från ett ovanligt varmt Östersjön.
När lågtrycket som bar på den fuktiga luften krockade i bergsområden mellan Tyskland och Belgien släppte all fukt till regn på en enda dag. Jord som redan var mättad på vatten kunde då inte absorbera överflödigt vatten, vilket ledde till omfattande översvämningar.
– Vi ser på en global skala att extrema väderhändelser ökar, så även i Europa, även om 2021 inte var lika varmt här på helårsbasis som till exempel 2020, säger Erik Kjellström.
Större koncentration av växthusgaser
Under 2021 fortsatte också koncentrationen av växthusgaser, som koldioxid, i atmosfären att öka. Framför allt metan steg i halterna.
– Rapporten pekar på faktumet att koncentrationerna ökade kraftigt förra året och visar inga tendenser till vare sig minskning eller inbromsning. Metan är en viktig växthusgas även om den inte är lika långlivad som koldioxid, säger Erik Kjellström.
Går i linje med IPCC-rapporterna
Egentligen säger den här rapporten inte så mycket mer än vad IPCC:s klimatrapporter redan berättat för oss. Men den ger nya data för 2021 och fungerar som en sammanställning av hur jorden mår och är en ytterligare påminnelse om att läget är angeläget att bemöta.
– De går i linje med varandra. Rapporten från Copernicus innehåller samma typ av klimatdata som IPCC-rapporterna och uppdaterar dem. Observationerna som tas upp är sådana som på sikt vävs in i forskningsartiklar och i framtida IPCC-rapporter, säger Erik Kjellström.
Missa inget om klimatet! Få SVT:s nyhetsbrev i din inkorg varje vecka.
Klimattrender i Europa
Det långsiktiga perspektivet visar att de globala och europeiska temperaturerna ökat mycket sedan den förindustriella eran.
Sedan 1850–1900-talet har medeltemperaturen i Europa höjts med i snitt 2,2 grader. På Arktis har medeltemperaturen höjts med i snitt 3 grader och globalt har medeltemperaturen höjts med i snitt 1,2 grader. Siffrorna avser femårsmedelvärden.
Arktis havsis har minskat sedan mätningarna började. Utbredningen av flerårig is har minskat samtidigt som andelen ny-is har ökat. I Antarktis finns inga tydliga långsiktiga trender i havsisens utbredning.
Under 1979–2021 har havsisen på Arktis minskat i genomsnitt omkring 2,6 procent i mars och 13,4 procent i september per årtionde.
Sedan 1997 har Europas glaciärer förlorat mellan 9 och 30 meter i tjocklek. Under stora delar av 1900-talet gick hastigheten långsammare och stötvis såg vi också perioder av massökning.
I genomsnitt har tjockleken på de europeiska glaciärerna minskat med 4–35 meter sen 1960-talet.
Mellan 1992 och 2020 har Grönlands och Antarktis isar förlorat omkring 4 890 respektive 2 670 gigaton is, vilket bidragit till havsnivåhöjningar på omkring 20 millimeter.
Mellan 1993–2020 har havsnivåerna höjts med ungefär 90 millimeter globalt med i snitt ungefär 3,2 millimeter per år. I Europa har havsnivåhöjningen varit i snitt 2–4 millimeter per år.
Källa: European State of the Climate 2021, Copernicus