Metan är en kortlivad växthusgas – efter nio år så försvinner det från atmosfären, vilket är mycket snabbare än för koldioxid. Men den är 30 gånger starkare än koldioxid per kilo och står för en fjärdedel av den nuvarande globala uppvärmningen.
När gas och olja utvinns så läcker metan ut av misstag som en oönskad biprodukt eller medvetet för att det ibland är billigare än att fånga upp.
“Oerhört betydelsefullt”
Forskare har nu med hjälp av satellitövervakningen Tropomi kartlagt var dessa läckor inom fossilindustrin finns i världen, något som inte har varit möjligt tidigare.
– Det är en jättespännande utvecklingen med de här satellitmöjligheterna. Det är ett tekniskt framsteg som är oerhört betydelsefullt, säger Lena Höglund-Isaksson, metanexpert och senior forskare vid International Institute for Applied Systems Analysis i Österrike.
– Det är ju förmodligen så att många av de stora oljebolagen känner till att metanläckorna förekommer, men man vet att det inte har funnits några verktyg att övervaka det här.
Fossilindustrin stor utsläppare av metan
Varje år släpps 350 miljoner ton metan orsakade av människan ut i atmosfären. Nästan 40 procent av de utsläppen kommer från just fossilindustrin.
Forskarna har i studien identifierat så kallade “super-utsläppare” – anläggningar som släpper ut oproportionerligt mycket metan. Framförallt finns de i USA, Ryssland och Turkmenistan.
– Det är enorma mängder metan som strömmar ut. Och det är de utsläppen som är lättast och billigast att åtgärda. Det är jätteviktigt att vi får se dem så att vi faktiskt kan påtala att de faktiskt finns.
Kan bidra till att företag hålls ansvariga
Lena Höglund-Isaksson berättar att inom fyra år hoppas man att det kommer finnas ännu fler nätverk av lite mindre satelliter, så kallade nanosatelliter som kan övervaka metanutsläpp.
– Det är en teknik som utvecklas väldigt snabbt och det här är bara första början. Med nanosatelliter ska man kunna se metanutsläpp från ännu mindre utsläpp. Förhoppningen är då att man ska täcka in 90 procent av alla metanutsläpp från olja- och gasindustrin. Det ändrar hela spelplanen kan man säga. Det möjliggör för att hålla enskilda företag ansvariga för utsläppen, men för att det ska bli verklighet behövs lagar och regleringar också.
Studien publicerades i tidskriften Science.