Psykedeliska substanser som psilocybin från magiska svampar och molekylen MDMA från partydrogen ecstacy testas i dag tillsammans med samtalsterapi mot depression och posttraumatiskt stressyndrom (PTSD). Men användningen av psykedeliska substanser sträcker sig långt tillbaka i historien.
– Bruket går tillbaka tusentals år. De antika grekiska läkarna beskrev antipsykotiska och antidepressiva egenskaper hos bland annat växten julros. Carl von Linné plockar senare upp den här bollen och skrev en drogbok där han beskriver fantasieggande substanser, säger kulturjournalisten Leonidas Aretakis i Vetenskapens värld. Han har skrivit boken Extas i folkhemmet om psykedelikans historia i Sverige.
LSD som förhörsmedel
LSD är ett hallucinogent ämne som första gången togs fram i slutet av 30-talet av den schweiziska kemisten Albert Hofmann. Under 50- och 60-talet testades ämnets hallucinatoriska effekter av forskare i bland annat Sverige och USA med syftet att framkalla psykoser för att bättre förstå det mänskliga psyket. Vid Försvarets forskningsanstalt i Sverige utfördes även experiment för att se om LSD kunde användas som kemiskt vapen inom militären.
– Slutmålet var att se om försvaret kunde ta fram en förhörsteknik som kunde användas i krig, säger Leonidas Aretakis.
Experimentella forskare
Senare upptäcktes och provades även nya substanser och svenska forskare använde sig av egna erfarenheter i sökandet efter läkemedel.
– Forskare från Karolinska Institutet åkte till Amazonas och stoppade i sig det ena och det andra bladet, och i ruserfarenheterna insåg de vilka substanser som de ville ta tillbaka till laboratorierna för att hitta medicin. Det är en ganska spektakulär form av forskning som vi kanske inte ser i dag, säger Leonidas Aretakis.
Forskningens tvärnit
Under 1960-talet spred sig LSD ut från klinikerna och till hipperörelsen. Politiker började oroa sig för den ökande användningen av LSD och de åsikter som samtidigt spred sig inom rörelsen.
– Det fanns en konservativ oro för att ungdomen skulle låta håret växa ut och att de skulle göra uppror mot föräldragenerationen. I Sverige fanns också oron för att ungdomen inte skulle bli aktiva medborgare och att de kanske inte skulle gå ut och demonstrera, säger Leonidas Aretakis.
I slutet av 60-talet förbjöds substansen i många länder och klassades därefter av FN som den farligaste typen av narkotika. Det blev slutet för forskningen kring psykedelisk terapi då forskare inte längre fick tillgång till de narkotikaklassade substanserna. Det dröjde ända till 90-talet innan psykedelisk forskning återigen tilläts i bland annat Sverige och USA, efter drygt 20 års uppehåll.
Mer om framstegen inom den psykedeliska vetenskapen ser du i ”Frisk av magiska svampar” i Vetenskapens värld måndag den 25 april klockan 20:00 i SVT2 eller på söndag på SVTPlay.