I april i år har det gått 30 år sedan kärnkraftsreaktorn i Tjernobyl exploderade. Trots att så lång tid har gått är strålningen på vissa platser runt det havererade kärnkraftverket så hög att det är livsfarligt att befinna sig där.
Vetenskapsjournalisten och fysikern Derek Muller har besökt källaren i det sjukhus där man förgäves försökte rädda livet på de brandmän som arbetade med släckningsarbetet i Tjernobyls reaktor. I källaren ligger fortfarande kläder från brandmännen slängda på golvet.
Redan efter några minuter måste reportern och hans kameraman fly upp till friska luften för att inte utsätta sig för livsfarlig strålning.
– Det lömska är att strålning är osynlig. Man kan inte känna den, den har ingen doft och man kan inte se den, säger Derek Muller.
Den förbjudna zonen
På grund av den höga strålningen är området kring det gamla kärnkraftverket i Tjernobyl förbjudet att besöka mer än några timmar över dagen. På vissa platser är strålningen 20 gånger högre än den normala bakgrundsstrålning som vi dagligen omges av. Det finns även så kallade hot spots. Här är strålningen så hög att den är direkt livshotande.
Pripyats sjukhus, där man försökte behandla de personer som var med i saneringsarbetet kring reaktorn är en så kallad hot spot. I källaren når strålningsdosen 10.000 gånger den normala bakgrundsstrålningen.
Besöket i det övergivna sjukhuset blir en klaustrofobisk upplevelse för Derek Muller och hans team. Överallt i de mörka sjukhuskorridorerna ligger vassa föremål som kan förstöra de nödvändiga skyddsdräkterna. Det är mörkt, kvavt och resterna av brandmännens kläder gör teamet påmint om det hemska öde som mötte de som arbetade med släckningsarbetet i Tjernobyl.
Av dem som var först på plats direkt efter explosionen i kärnkraftverket dog nästan alla kort där efter.
Radioaktivt i miljarder år
I dag är den gamla reaktorn innesluten i en stor betongkista som skyddar strålningen från att läcka ut. Men den jättelika sarkofagen håller på att vittra sönder. Därför håller man nu på att bygga en ny sarkofag.
På grund av den höga strålningen i direkt anslutning till den havererade reaktorn måste sarkofagen byggas på sidan om för att sedan lyftas över den till den gamla reaktorn. Det är ett stort projekt som också är väldigt dyrt.
Det är dessutom endast en tillfällig lösning. Om 100 år räknar forskarna med att man måste bygga en ny sarkofag. Uran som används som bränsle i kärnkraftsreaktorer sönderfaller i en mängd olika dotterkärnor.
Vissa av dessa så kallade isotoper finns kvar under lång tid och fortsätter att vara radioaktiva. Uran-238 som finns inne i den gamla reaktorn kommer att fortsätta att läcka radioaktivitet i miljarder år. Den så kallade halveringstiden för uran-238 är 4,5 miljarder år. Det är en nästan oöverskådlig tid.
– Om 4,5 miljarder år när allt liv har försvunnit på jorden. Då kommer fortfarande bara hälften av radioaktiviteten i Tjernobylreaktorns uran att ha klingat av, säger Derek Muller.
Många av de radioaktiva ämnena i Tjernobyl har dock en betydligt kortare halveringstid, men är också mer radioaktiva. Det gäller exempelvis Plutonium 239, som har en halveringstid på 24000 år.
Se mer om urans historia och Tjernobylkatastrofen i Vetenskapens värld på måndag 14 mars kl 20.00 SVT2.