Förra året gick Nobelpriset i fysik till upptäckten av svarta hål och att det dessutom finns ett supermassivt svart hål i mitten vår egen galax. I dag tror man att alla stora galaxer har ett gigantiskt svart hål i centrum. Men hur såg de allra första svarta hålen ut?
Stjärnor bildas i hög hastighet
Det nyupptäckta supermassiva svarta hålet har en massa motsvarande 1,6 miljarder solar och omges av stora mängder gas som dras in det svarta hålet. Där frigörs energi som får hela det svarta hålets omgivningar att lysa kraftigt. Det kallas för en kvasar och just denna har fått beteckningen J0313-1806. Upptäckten presenterades på American Astronomical Societys möte i veckan.
– Vi kan se att kvasaren omges av en galax som producerar stjärnor i en väldigt hög hastighet, säger Feige Wang som har lett studien. Han är astrofysiker vid University of Arizona i USA.
Ett mörkare universum
Astronomerna ser alltså en galax av stjärnor växa fram runt kvasaren 670 miljoner år efter big bang.
Det är en tid då universum var mörkare än det är idag. Stjärnor och galaxer hade precis börjat tändas och tunga och täta strukturer var ovanliga.
Så hur kunde då det supermassiva svarta hålet ha hunnit växa till sig så fort? Astronomer över hela världen arbetar nu med teorier för att kunna förklara det. Spela videon för att höra Jonathan Tans teori om hur universums första svarta hål bildades.
Svarta hål
Ett svart hål är en himlakropp som har så starkt gravitationsfält att varken strålning eller materia kan lämna det. Det finns två typer av svarta hål.
Stellära svarta hål
Bildas när en stjärna som är mer än åtta gånger tyngre än vår sol dör. När bränslet tar slut i en sådan stjärna exploderar den i en så kallad supernova. Därefter imploderar den till en extremt tung och tät himlakropp – ett svart hål.
Supermassiva svarta hål
Finns i mitten av alla stora galaxer. De kan ha en massa motsvarande 100 000 solar och uppåt. Det supermassiva svarta hål som finns i vår egen galax, Vintergatan, har en massa som motsvarar fyra miljoner solar.
