Benjamin Frej jobbade i många år som toppadvokat på 32:a våningen i en skyskrapa i Frankfurts bankkvarter.

I en exklusiv intervju för researchredaktionen Corrective, veckotidningen Die Zeit och Danmarks Radio berättar han om tiden på en av världens största advokatbyråer.

Mäktiga fiender

Han framträder i intervjun med rörlig bild och röst. Men det är någon som är annorlunda. Han röst är förvrängd. Och han har på sig en avancerad ansiktsmask för att göra identifiering omöjlig. Hans namn är fingerat.

”Benjamin Frej” berättar att han egentligen inte vill gömma sig längre. Men att han för två och ett halvt år sedan beslutade sig för att lämna gruppen som höll på med utdelningskatteuppläggen.

I ett slag förvandlades hans dåvarande vänner till fiender. Och det är människor som med mycket makt, inflytande och riktigt mycket pengar.

– Det är därför jag har denna masken på och det är därför jag är rädd, säger han.

”Alla visste”

Benjamin Frej säger att de som var med om uppläggen men hävdar att de var omedvetna om syftet, de talar inte sanning.

– Detta är organiserad brottslighet i kritstrecksränder. Självklart kan en eller annan person, beroende på vilken uppgift han hade, hävda att han inte förstod alla delar i maskinen – denna djävulsmaskin, som vi skapade. Han behövde inte det, säger han.

– Men att pengarna som strömmade ut ur maskinen ursprungligen kom från staten och att man därför kunde tvivla på om man borde hantera den, det visste alla.

Benäget bistånd från bankerna

När det gäller bankerna så är listan över dem med fingrarna i syltburken mycket, mycket lång.

– Jag minns att en aktiemäklare fick just den frågan och svarade så här till åklagaren: ”Fråga mig hellre om vilken bank som inte fanns med. Den listan är kortare”, berättar Benjamin Frej.

Han känner väl till den så kallade masterplan som togs fram för att plundra Europas skattesystem, den han kallar för en ”djävulsmaskin”. Han beskriver resultatet som den kanske största skatteskandal som världen någonsin upplevt, eftersom så många länder drabbats.

Notan till skattebetalarna

Tyskland var den största marknaden man riktade in sig på, liksom Frankrike Spanien och Italien.

– Men mindre länder som Österrike, Belgien och Danmark var också attraktiva när det gäller aktietransaktioner av den här typen. Regelverken kan variera från land till land, och då kan man justera aktiehandelns struktur. Men i slutänden är det skattebetalarna i respektive land som står för notan.