UG – Moderator: Chatten startar alldeles strax!
Rörd: Hej hur kan man bli involverad och hjälpa de här barnen?
Anna-Klara Bankel: Hej man kan höra sig för tex vid stora moskeerna, dit går många av killarna.
Jack: Hur gammal tror reportern att Samir är ?
Emil Larsson: Det är inte vår sak att spekulera i. Vi topsar inte de vi intervjuar utan berättar vad vi ser och hör. :-)
S.midig: Varför är det bara pojkar/killar/män som kommer hit Som flyktingar?finns inte kvinnor i övriga världen?
Anna-Klara Bankel: det är sant att det är så gott som endast pojkar som reser till europa på egen hand så här. Flickor arbetar ofta i emmen som hembiträden och kan inte röra sig fritt på gatan i den utsträckning pojkar kan i i tex Marocko.
Alma: Ert reportage var extremt sorgligt men även vackert. Bra jobbat!
Emil Larsson: Tack Alma! Det var nog den sv¨raste inspelning jag varit med om under mina 25 år i yrket.
Jan N: Är det inte hemfridsbrott när en journalist kryper in på vinden i en sommarstuga man gjort inbrott i??
Anna-Klara Bankel: Hej, Det vet jag inte. Men vi bedömde att det var journalistiskt viktigt att kunna visa de här pojarnas miljöer och det liv de lever.
Evsen: Tack för att ni öppnar våra ögon. Lider något fruktansvärt med dessa killar som är i min sons ålder. Hoppas verkligen att socialtjänsten ändrar sitt bemötande. Så dom slipper känna sig mer svikna av vuxna. Sorgligt att det får gå till så här. Tur att ni finns och visar sanningen.
Anna-Klara Bankel:
Tack Evsen, fint att du uppskattade programmet.
Alewi : Undvek ni medvetet att ta upp all kriminalitet dessa pojkar begår?
Anna-Klara Bankel: Hej, Vi har skildrat det vi upplevt även av brott. Tyvärr ville polisen inte medverka i öppen intervju.
Alf Andersson: Samir 14 ??? år välklädd, välfriserad med mobil och abonnemang samt biljett till Finland. Vet du hur han finansierar det livet?
Emil Larsson: Jag vet inte faktiskt. Vissa av de marockanska killarna tar påhugg, tillfälliga jobb på den svarta arbetsmarknaden. Andra tjänar pengar olagligt. Vi såg aldrig Samir använda pengar, allt han hade var mobilen och kläderna på kroppen.
C: Jag var inte med från början. Killarna från Marocko varför stack de från sitt land? Det är inget krig där
Anna-Klara Bankel:
De flesta är gatubarn som växt up under eländiga förhållanden. De har hankat sig fram genom Europa. De drömmer om att få gå i skola och arbeta.
Anna : Jag har själv ringt till socialjouren då jag hittade två unga tjejer på Stockholms central som hade flytt från Algeriet och Turkiet. Där fick jag kalla handen och blev hänvisad till polisen istället.
Emil Larsson: Oj! Det är socjourens skyldighet att hjälpa i sådana fall.
Clelia : Det här är ju kriminella unga män och de flyr inte från krig. Varför ska de vara i Sverige?
Anna-Klara Bankel:
Hej, din fråga känns svår för mig att svara på vi försöker visa deras motiv, att de flytt från eländ eoch fattigdom och hoppas på att få gå i skolan och arbeta.
Olof: Hur kommer det sig att ni inte tydliggjorde vad de levde av? De får inte bidrag och är utanför systemet... Så vad lever de på???
Emil Larsson: Det nämndes i reportaget att några lever av narkotikaförsäljning och stöldgodsförsäljning. Sedan finns det många som tar tillfälliga påhugg med vad de kan, t.ex flyttfirmor, städ e.t.c
Karima el RHARBAOUI : Hej! Är så ledsen när jag ser detta, har levt i Marocko i 20 år och har sett dessa pojkar där. Har just nu en familjehems placerad marockansk pojke som bor sen ett år tillbaka. Känner att jag skulle vilja ha ett jättehus för dom alla. Språket för dessa pojkar är svårt! Jag skälv pratar marockanska och vet hur stort problemet är, jag är svensk och förstår varför problemet är så stort. Har tolkat i nödsituationer för socialtjänsten. Känner bara förtvivlan
Anna-Klara Bankel: Hej Karima,
Ja språket är en stor fråga. Tolkar som tas in, när de ens gör det, talar ju väldigt sällan marockansk arabiska, och då blir det stor språkförbistring och missförstånd. Killarna upplever otrygghet och vågar inte lämna ut sig, ja etc. Det vet du. Tack för din kommnetar.
Hela Eriksson: samir råkar sig för att se ut som yngre ,snälla öpna ögon då????
Emil Larsson: Han kallar sig själv vuxen i reportaget. Han har vad jag förstår inget att tjäna på att låtsas vara något han inte är inför oss då han ändå inte vill ha med samhället att göra.
Leila G: Var ni tydliga och berättades för dom här barnen/ungdomarna att det finns en lag som gör det omöjligt för barnen att bli tillbaka skickade då det är deras största rädsla
Anna-Klara Bankel:
Hej, ja, men de verkade inte känna till detta när vi frågade dem.
.: Varför kunde inte ni hitta en svensk/marockan som kunde tolka åt er med killarna? Det finns civila marockaner som kunde ha ställt upp och gjort det ännu tydligare om vad killarna menar, marockaner som är födda här i Sverige. Ni underlättade tex inte intervjun på socialtjänsten när ni hade en tolk som pratade klassisk arabiska.
Anna-Klara Bankel:
Hej! Det var inte vår tolk, det var socialtjänstens tolk som talade fel språk.
grazet: Vet ni hur det gått för samir?
Emil Larsson: Vi har inte lyckats nå honom sedan den sista filmdagen med honom.
UG – Moderator: Vi har fått in 500 frågor på tio minuter. Anna-Klara och Emil svarar så snabbt de kan. Har du inte fått svar? Skicka gärna din fråga igen.
Maggie: Jag fick inte helt klart för mig, varför vill de inte ta emot hjälp?
Anna-Klara Bankel:
I grunden är de rädda för att bli lurade av myndigheterna och avvisade. De känner sig heller ofta inte bra och trygga på de boenden de placeras på. Outbildad personal tex som inte förstår killarnas sätt att tänka, deras erfarenheter som gatubarn som gör att de agerar annorlunda än andra barn i olika situationer. De har sin enda trygghet bland gruppen på gatan och det krävs en del insats för att bryta sådant.
Kjell: Vi i Sverige skapar problem när vi inte ger de marockanska barnen respekt och den hjälp de behöver. Men jag undrar om de inte hade någon kontakt med Röda korset, rädda barnen, något religiöst samfund eller andra som skulle kunna ge dem hjälp så de inte behöver leva på gatan?
Anna-Klara Bankel:
Hej,
Nej, de är inte i kontakt med dessa organisationer, de besöker moskéerna och talar ibland med personal där.
Micke: Varför angav ni inte killarna till polisen? Ni verkade bli för mycket kompis och få för mycket känslor för dom.
Emil Larsson: Vi anger inte folk vi när vi arbetar om inte något väldigt väldigt allvarligt sker och det gjorde det inte när vi var med. Det skulle även vara ganska svårt att kunna fortsätta jobba då...
MP: Bra reportage. Är pojkarnas relationer med varandra mer omhändertagande än våldsamma? Jag menar känner de att de konkurrerar med varandra eller stöttar de varandra?
Anna-Klara Bankel:
Hej MP, de stöttar varandra, kallar varandra sina bröder och ställer upp. Gruppen är deras familj då de inte har någon annan genmenskap. Men det är ju bråk också förstås.
Åsa : Hej, jag undrar om ni har någon uppfattning om hur det ser ut i Malmö? Varför valde ni Stockholm och nämnde någon ni träffade Malmö? Jag jobbar med ensamkommande där och har tänkt göra något kring de marockanska ungdomarna nämligen. Tack för ett bra program.
Anna-Klara Bankel:
Hej Åsa, visst hade vi kunnat vara i MAlmö också men vi valde att begränsa oss för att kunna berätta en sammanhållen historia, det blir svårt om man är på väldigt många ställen. Tipsa oss gärna på mejl eller tel om läget i Malmö.
Jack: Hur är sociallagen igentligen ? Ska Sverige ta emot/försörja,skolplikt etc för barn under 18år som saknar flyktingsjäl ?
Anna-Klara Bankel:
Hej, socialtjänstlagen ger alla minderåriga rätt till någonstans att bo och hjälp, ja.
Heron Davidoff: Vad tror NI att Samir gjorde i Helsingfors? En kvalificerad gissning.
Anna-Klara Bankel:
Tyvärr. :-)
Besviken funktionsnedsatt: Gör reportage om alla svenskar som är sjuka, funktionsnedsatta, arbetslösa, ensamståense m barn, våldsutsatta som ibte el aldrig socialen bryr sig om o de får den hjälp o bistånd de har rätt till, de brukar maktmissbruk o jävlas med mäniskor som är fattiga, i nöd o i utsatt situation....varken får bistånd t livsviktiga mediciner o akutsjukhus för mat, inte får bostad, inte får hjälp till kvinnohus trots hot pga posttraumatiskt stresssyndrom o biblar sjukdon
UG – Moderator: Hej. Nästa vecka sänder vi ett reportage där vi granskar hur hemtjänsten fungerar för de äldre i Sverige. Tipsa oss gärna om andra missförhållanden vi borde ta upp på granskning@svt.se
Julia: Hej! Intressant program. Hur kommer det sig att reporten inte ifrågasätter handläggarens krav på identitetshandlingar när det uppenbart är svårt för Samir att tala för sig själv?
Anna-Klara Bankel:
Hej, jag frågade om detta, men vi valde bort det i reportaget av tidsskäl för att ansvarig chef också behövde kommentera.
Ada: Om de inte vill ha någon kontakt med samhället, hur ska det efterfrågade stödet levereras?
Emil Larsson: Barnombudsmannen blev intervjuad i Gomorron Sverige i morse och han hade ett intressant resonemang tyckte jag. Han menade att vi har mycket att lära av de latinamerikanska länderna vad gäller gatubarn. Där har man tidigare (och även nu, på vissa ställen) gått väldigt hårdhänt fram emot barnen och det har varit extremt kontraproduktivt. Han menar att myndigheterna måste skapa förtroende hos gruppen för att överhuvudtaget kunna hjälpa.
Carl: Vad tyckte personalen på McDonalds om dessa ”gäster” ?
Emil Larsson: Love all, serve all ;-) Nä, de verkar inte bry sig nämnvärt så länge det inte spårar ut där inne. Däremot lackade de ur de gånger de såg mig filma.
obbe: Gripande repotage. Men när pojkarna säger att dom säljer droger och din följdfråga blir: Tänker ni inte på att drogerna förstör andras liv!? Jo det är det första man tänker på om man försöker överleva. Förmodligen var det även cannabis, då är det mer moraliskt förkastligt att arbeta på systemet. Hoppas att det löser för pojkarna.
Anna-Klara Bankel:
Hej obbe, mina frågor grundar sig främst på intresse och nyfikenhet över svaret, inte som klander. Det är inte journalistens roll riktigt. Droglangning måste man ju ändå ifrågasätta motivet till när någon berättar om det. Hade kännts underligt att inte göra det. Oc h svaret förklarar ju det du säger, som andra kanske inte tänker som du om.
Gun förskolärare: Jag är chockad, visste inte att vi hade gatubarn i sverige. Så här ska inga barn leva. Jag skäms för att det är så här i sverige. Det måste lösas.
Emil Larsson: Fenomenet lär inte försvinna av sig själv, och jag tror inte heller att hårda tag skulle hjälpa ett endaste dugg. Det här är killar som mött elakare myndighetspersoner än man kan finna i Stockholm
BA: Ni anklagar och ansvarskräver ofta enskilda lågavlönade tjänstemän som gör sitt yttersta för att fullgöra det politikerna beslutat. Men varför staller ni inte ansvariga politiker till svars istället?
Anna-Klara Bankel: Hej Caroline, vi låter ju den enskilde handläggaren vara anonym här, och vi ställer inte honom till svars men ansvarig chef får svara. Nu söker vi och hoppas på politikens svar!
Ebbe: Har ni någon uppfattning om hur och om moskéerna hjälper dessa pojkar?
Anna-Klara Bankel:
Hej Ebbe! De känner till pojkarna och försöke som jag fått höra från dem, att hjälpa dem så som de anser att det kan, men de menar att de saknar resurser då killarna är så många.
Jack: Vad säger socialtjänstlagen? Ska Sverige ta emot, försörja,skolplikt etc för barn under18år som saknar flyktingsjäl?
Anna-Klara Bankel:
Hej Jack, ja så säger socialtjänstlagen. Man kan utvisas när man väl fått beslut om det, men bara om det finns någon familj i hemlandet som Migrationsverket kan hitta och som är kapabel att ta emot sitt barn. För de marockanska pojkarna finns ofta inte det. Många är föräldralösa, andra har föräldrar som är mkt fattiga och pojkarna samarbetar inte med information för att spåra dem, då de ser att de skulle få ett värre liv om de återvände dit än om de stannade här, även fast de får bo på gatan här.
mia: hur känns det för er personligen under tiden ni intervjuade ungdomarna? måste vara svårt
Anna-Klara Bankel:
Hej mia, jobbigt ibland, men givande och väldigt intressant. För bakom problematiken finns varma personer med mycket drömmar, mkt svart humor. De är otroligt driftiga ungdomar som lyckats ta sig hit och överleva på vägen. De som inte är det går under på gatan.
M: Hej Emil, du skrev nyss att detta var det svåraste filmjobb du gjort. På vilket sätt? Tack för ett mycket berörande reportage!!
Emil Larsson: Miljöerna vi filmade i var ofta väldigt stökiga. Vi filmade ofta nattetid bland narkotikapåverkade eller fulla människor och även om vi inte direkt filmade dem så blev folk arga bara av att se kameran. Jag försökte hålla extremt låg profil men kameran flög i backen ett par gånger och jag var konstant på min vakt. Sedan var de marockanska killarna i början extremt misstänksamma. Vissa trodde vi var poliser, andra trodde vi skulle bli miljonärer på att göra en film om dem och ville ha del av ”miljonerna”. Det var ständiga förhandlingar och pauser i filmningen för att förklara för olika människor vad vi höll på med... Tolken var många gånger till stor hjälp där.
Maria: Jag tycker att det borde vara en producents/journalist ansvar att förmedla till tittarna hur man kan hjälpa dessa arma människorna när man tagit sig så nära inpå deras fruktansvärda förhållanden/vardag. Hur tänker ni kring detta?
Anna-Klara Bankel:
Hej M, Jag förstår hur du tänker. Vi gör ju inte så i Uppdrag granskning. Däremot blir det ofta en debatt efter programmen då olika organisationer och röster gör sig hörda om det.
My: Är inte drogförsäljning allvarligt och olagligt. Oproffsigt att skämta om det på McDonalds och inte anmäla!!??
Emil Larsson: Med all respekt för att frågan är allvarlig; Jag tror inte polisen skulle ta en sådan anmälan på särskilt stort allvar ”Han därborta sa att många här säljer droger”
Zozilo: Förmodligen ska ni förhålla era objektivt till reportaget, men hur upplevde ni själva hanteringen och mottagandet av Samir på socialjouren? Kan det finnas anledning att göra ett reportage om socialjouren också för att få en mer heltäckande bild? Pojkarna är rädda och känner ingen trygghet, samtidigt som socialjoren menar att de finns till för att hjälpa dem utan villkor... Det är ju uppenbarligen något som inte klaffar.
Anna-Klara Bankel:
Hej, Zozilo, Jag tycker att det vi visar av bemötandet på socialjouren visar rätt tydligt hur det kan se ut. Det är ganska svårt att få tillgång till möten som dessa, men ja, jag håller med dig, det vore intressant att granska mer.
Peter: Hej, Jag har mer än 15 års erfarenhet av Marocko och bor där tidvis. Det enda som fungerat där är att betala barnen för att gå i skola. De pengarna håller dem borta från gatan. Det måste vara lika mycket som de kan tigga normalt. Projekt finns i alla större städer. Det finns också barnhem och liknande men problemen är att de inte stannar. Det är inte så att Marocko inget gör!
Emil Larsson: Tack för synpunkten. Det skulle jag gärna åka dit för att skildra!
Denise: Helt otroligt att barn från andra länder som inte kan uppvisa vilka de är eller hur gamla de är kan få hjälp med svenska skattepengar. Vet ni om det bara är Sverige eller gäller det hela EU?
Anna-Klara Bankel:
Hej, Ja så är det. Man resonerar nog i runden att det är bra så så att barnen inte dör på gatan av svält eller tas upp av krimiella ligor och tvingas begå brott och prostituera sig. Det är väl en lag värd att bevara?
osman: Hej jag undrar om ni bara fört informationen ni får får dessa ”gatubarn” eller har ni tagit reda på fakta?
Anna-Klara Bankel:
Hej, vi har tagit in deras berättelser men vi har också kontrollerat fakta, inte bara siffror som är med, men också med svenska och internationella rapporter och artiklar om de marockanska gatubarnen.
Affe: Åter igen min fråga. Varför tog ni inte kontakt med marockanska ambassaden? De borde väl ta sitt ansvar eller i vart fall pressas och ställas mot väggen varför de inte gör det???
Emil Larsson: Marockovinkeln är jätteintressant. Jag hoppas någon gång få gå vidare med den. I det här reportaget försökte vi skildra de här ungdomarna på gatan här i första hand.
Fredrik: Hej tack för ett bra program. Känslan jag får är att de här marockanska pojkarna inte vill ha den hjälp som erbjuds. De litar ju inte på myndigheterna för fem öre. Det blir ju väldigt svårt att få någon ordning på det här då.
Emil Larsson: Tack! Jag delar din analys.
Joe: Fick ni inte känslan av att ni svikit/lurat Samir, när han väl tog sig mod till att gå till socialen, som ni tjatat om ska hjälpa honom, och så får han kalla handen?
Anna-Klara Bankel:
Hej Kent. Vilken bra fråga du ställer. Jo. Jag hade ju pratat en del med honom om att det skulle vara bättre för honom att ta emot hjälp. Och ja, så klart blev det väldigt ledsamt när det slutade som det gjorde. Men det blev en vikti del i vår historia om hur vårt socialtjänstsystems oförmåga att hantera sitt ansvar att hjälpa de här pojkarna.
Amanda: Försöker skicka min fråga men undrar om ni tar bort den pga av den kritik jag vill framföra? Fegt i så fall. Jag undrar nämligen hur Anna-klara tänkte när hon ställde oss som tittar frågan om det kanske är så att Samir faktiskt blir provocerad av att ”inte vilja se Sveriges goda vilja att hjälpa”. Låt Samir få äga rätten till sin egen definition av hjälp och lyssna lyhört på honom innan du applicerar din egen verklighetsuppfattning i ämnet. Jag är socionom och reagerade starkt på många kommentarer i programmet, kommentarer som jag upplevde kom ovanifrån och där jag fick en känsla av att Anna-klara inte har så god kunskap om bemötande och detta att om man ämnar bygga någon form av relation eller åtminstone vill skapa förtroende så måste man ”börja där personen själv befinner sig”. Att lyssna innan man själv tycker. Undersöka genom frågor och unvika moralistiska pekpinnar. Jag tror att en annan reporter med en annan ingång till de här pojkarnas problematik hade lett till en mer förtroendefull relation och ett större närmande till den information om deras situation som ni trots allt ämnar söka.
Anna-Klara Bankel:
Hej Amanda, vi hinner bara inte svara lika fort som det kommer frågor! Jag förstår hur du tänker. Jag vill vara tydlig med att reportaget är en historia, där vi söker att möta tittaren i de funderingar som väcks hos dem, alltså inte en direkt avspegling av alla våra väldigt många samtal och intervjuer med olika pojkar. En del tycker att vi inte moraliserar och går in med tillräckligt kritiska frågor. en del kan tycka som du. Jag lyssnar.
micke: är detta ett problem i hela eu
Anna-Klara Bankel:
hej micke, om du menar att de marockanska pojkarna som luffar runt och lever i misär på gatan, så ja, det finns i fler länder i Europa. Många av de vi mötte har varit i främst Spanien, Italien, Frankrike och Tyskland.
Mats: Är det bara pojkar, inga flickor som kommer hit från Marocko
Anna-Klara Bankel:
Hej Mats, ja, om de är ensamkommande.
Micke: Är det ok att SVT begår olaga intrång i sommarstugan? Pinsamt...
Emil Larsson: Hej!
Vi snackade om det på väg dit och kom fram till att vi ändå skulle följa med in för att skildra killarna i den miljö de befann sig i. Vi gjorde ingen åverkan på platsen. Jag har i ärlighetens namn tidigare, som korrefotograf, begått värre överträdelser för att få jobb gjorda. Passerat gränser illegalt, brutit mot utegångsförbud, filmat i militära områden e.t.c Man får ta beslutet i farten och se till att inte göra någon skada.
Memma: Hur många av dessa ungdomar kom som ensamkommande barn och sökte asyl?
Anna-Klara Bankel:
Hej Memma, när myndigheterna hittar dem ute får d ehjälp att söka asyl, så de flesta gör det även om de sedan kanbske struntar i ansökan för de ser att det är ”kört eller inte får tillräcklig kunskap om hur de ska klara asylprocessen.
Rollo: Hur vet ni att de inte redan är upptagna av krimiella ligor och tvingas begå brott och prostituera sig här i Sverige?.
Emil Larsson: Inget vi sett eller hört när vi filmat killarna tyder på något sådant. Det är allt jag kan säga.
Anna: Hoppas att Samir är hemma och hjälper sin mamma...
Emil Larsson: Det gör faktiskt jag också, även om jag inte tror det.
UG – Moderator: Vi håller chatten öppen i ytterligare tio minuter. Ställ gärna din fråga igen om du inte fått något svar.
Jill: Varför är det just marockanska barn som gör så här?
Anna-Klara Bankel:
Hej Jill, situationen för fattiga barn har förvärrats i Marocko tex när det gäller att de blir gatubarn. Våldet mot barn har också ökat enligt rapport från Migratinsverket som varit nere i MArocko och kan bekräfta att de ensamkommandes berättelser om deras bakgrund i misären på gatan stämmer. dessutom spelar tex urbaniseringen i marocko roll, kvinnors ställning, att ensamstående kvinnor får lämna sina barn på gatan, tex för att de måste jobba som hembiträden. Stor fråga!
Gina: tack för ett bra reportage. Jag arbetar med ensamkommande flyktingbarn och tycker det är jätteviktigt att den här gruppen lyfts fram. De hamnar i moraliska dilemman för att överleva och behöver få kontakt med bra vuxna som kan vägleda dem.
Anna-Klara Bankel:
Tack själv Gina för de orden. Vuxna som ka nvägleda och bygga varaktiga relationer är nog en nyckel här.
PIA: Varför skickas dom inte hem till Marocko ? Och jag vill inte ha ett svar att det är pga fattigdom eller ingen familj.
Anna-Klara Bankel:
Hej, som sägs i reportaget så kan man int avvisa då de inte har ID-handlingar. Är de under 18 år måste de också ha en familj som finns där i hemlandet. Man får inte avvisa barn till ingenting enligt lagen.
C: Hur länge jobbade ni med programmet?
Anna-Klara Bankel: Hej, vi började i april, och har filmat till och från till förra veckan.
peter N.: En sak slog mig direkt när han skulle till Finland ! Han ville ju inte äta när han skulle resa och barnen sysslade ju med droger och han var tillbaka i Sverige och inte ville bli filmad i Finland och resan betald ! Det är för mig mycket varningstecken på att kan ju vara utnyttjad av ligor att frakta droger invärtes !!! Såg ni honom äta någonting under resan ?
Emil Larsson: Jag såg inga tecken på att det skulle vara så och jag tror verkligen inte det, men eftersom det kommer flera liknande frågor så svarar jag. Nä han mådde fint på båten, han var väldigt trött men vi satt och gjorde intervjuer i flera timmar innan han somnade. -och ja, vi käkade tillsammans.
Emilio: Hur kan man hjälpa dessa barn? Jag förstår din vilja att vara journalist men att fråga ”tänker ni inte på andra när ni säljer droger?” Stjälper nog bara mer än det hjälper. Det här är stressade barn som behöver gränslös kärlek. Jag själv hade blivit sårad av en sådan fråga i en sådan situation.
Anna-Klara Bankel:
Hej Mulle, men det kändes viktigt att fråga detta för att få höra svaret. Vi måste ju som journalister ställa jobbiga frågor också, men den här tyckte jag kändes självklar för att få en chans att höra hans tankar.
Petter: Åldern är central i reportaget och all diskussion kring socialtjänstlagen. Tror ni att deras egen påstådda ålder stämmer överens med verkligheten?
Anna-Klara Bankel: Hej Petter, det är mkt svår att bedöma ålder. Vi har inte kunnat berätta om detta på annat sätt än att använda den information som killarna ger oss. Kärnfrågan här är ju att det inte är tvekan om att väldigt många ungdomar och barn under 18 år som har rättigheter till hjälp i Sverige istället lever mer eller mindre på gatan, ofta i misär.
Marie Olosson: SKOLA pratade ni utbildning med killarna? Blir de erbjudna skola i Sverige. Har de skolplikt. Verkar de förstå att UTBILDNING är viktigt?
Emil Larsson: Sverige har skyldighet att erbjuda skolgång men de har ingen skolplikt. Många vi mötte ville gärna studera men de är rädda att bli deporterade om de inställer sig hos myndigheter.
UG – Moderator: Nu stänger vi chatten för den här gången. Tack för alla frågor. Nästa vecka granskar vi hur äldreomsorgen fungerar i Sverige. Tipsa oss gärna på missförhållanden vi borde ta upp. Maila då till granskning@svt.se
Emil Larsson: Tack allesammans!
Agneta: Vet ni hur de marockanska barnen fick pengar till mat? Det var ju några somsålde droger men övriga?
Anna-Klara Bankel: Hej Agneta, enstaka svartjobb, de 24 kronor om dagen de får i ersättning av Migrationsverket, snatterier, stölder. Enligt polisen även personrån, men det har vi inte hört något om från de pojkar som medverkar i reportaget, vill jag göra tydligt.