På en hamburgerrestaurang intill Centralstationen i Stockholm får Uppdrag granskning kontakt med några ungdomar från Marocko. Det är april, och fortfarande kyligt i luften utanför restaurangen.

– Jag vill veta om du ska hjälpa oss, eller gör du bara ett program för att säga att vi gör fel och vill leva på gatan?

Killen som Uppdrag granskning pratar med ser ung ut. Han säger att han och hans vänner är 14 och 15 år gamla. De anlände till Stockholm tidigare samma kväll. Men på samma hamburgerrestaurang finns andra ungdomar, som gjort likadana resor. Vi får inte veta deras riktiga namn men en av killarna inne på restaurangen säger att han vill berätta om hur han har det.

– Jag vill gå i skolan och lära mig saker. Arbeta. Få en framtid. Vi har alltid bara varit på gatan. Vi kommer från gatan. I natt sov jag till exempel på gatan, säger han.

Flera hundra barnmigranter

I Sverige finns idag minst flera hundra barnmigranter. Bara i Stockholm räknar polisen med att det finns över 200 barn som rör sig i centrum kvälls- och nattetid. De tar sig ensamma till Europa, reser från land till land och undviker ofta kontakt med myndigheter och vuxenvärld. En del av dem som hamnat i Stockholm har inte haft någon kontakt alls med svenska myndigheter, eftersom deras chanser att få asyl här, är mycket små. Det är pojkar som fostrats av sina äldre kamrater, först på gatan i Casablanca eller Tanger. Nu lever de sina liv på gatorna runtom i Europas städer.

– Här i Sverige säger de att Marocko är ett fint land. Men det finns många fattiga människor där. Problemet är att när vi kommer hit och inte får någon hjälp så börjar vi göra skitgrejer, business, säger en pojke som kallar sig för Omar.

Inblandade i droghandel

Ungdomarna berättar att de ibland säljer droger för att få pengar.

– Om jag säljer droger, då kommer jag att få pengar att leva, att äta, och kanske hjälpa min familj också. Om jag bara ska stå och göra ingenting så dödar jag mig själv, säger ”Omar”.

Enligt Stockholmspolisen så är de flesta marockanska barn tonåringar, men det finns exempel på barn så unga som nio år gamla. Och man varnar för vad som händer om man inte hjälper barnen och ungdomarna.

– Om 10-20 år kommer alla de här att vara grovt kriminella om man inte gör något, eftersom de är uppväxta i den här hårda miljön. Om samhället satsar på dem så är det intjänade pengar många gånger om i framtiden. Lever man i den här miljön så blir man ju fostrad av den. Och att komma tillbaka till ett socialt liv är nog väldigt svårt, säger en polisman vi träffar.

Han är polis i Stockholm city och vill vara anonym. Frågan om pojkarna från gatan är känslig.

Reporter: Men hur är deras liv, utifrån det du sett som polis?

– De är ju barn som lever på gatan. Min uppfattning är att de blir utnyttjade av äldre kriminella. Vi har sett ungdomar som begått bostadsinbrott för att livnära sig. De säljer droger, de står för fickstölder och även personrån. Och det är deras vardag för att hålla sig vid liv, säger han.

Tycker inte att samhället gör nog

Polismannen, som ser hur barnen lever när de gått under jorden, tycker att samhället måste göra mer.

– Samhället kan inte lägga det ansvaret på barnen om de ska bo under tak eller ordnade förhållanden eller om de ska bo på gatan. Vi kan inte sitta och vänta på att barnen ska komma till oss, för barnen är inte vuxna nog att fatta den typen av beslut utan vi måste söka upp barnen.

Reporter: Men det är ju flera av barnen som vi möter här som säger att de bor på boenden just nu. Ändå är de här väldigt sent på kvällen. Vet du vad det beror på?

– Nej, jag vet inte vad det beror på. Men jag tycker det är bedrövligt att det är så. Jag tror det finns många av de här boendena som inte tar sitt ansvar. Att ungdomarna lever vind för våg även där.

Personal saknar tillräcklig utbildning

Det är inte bara polis som misstänker att det finns brister på svenska HVB-hem. Inspektionen för vård och omsorg kom i en rapport fram till att hälften av personalen på HVB-hem i Sverige saknar tillräcklig utbildning. Många av barnen på boendena saknar dessutom regelbunden kontakt med en socialsekreterare och möten kan ibland ske utan tolk.

För ”Omar” har livet i Sverige bara börjat. Men för en av hans vänner, tog livet slut alltför snabbt, berättar han.

– Jag har en kompis som kom med mig till Sverige. Han dog här, 17 år gammal. Han var här på gatan och sedan började han ta droger. Han dödade sig själv, kastade sig framför tunnelbanan, säger han.

Missa inte Uppdrag granskning om de marockanska pojkarna som lever på gatan, onsdag klockan 20:00.