Lyxmode har länge varit ökänt för att fetishera smalhet – trots branschens många initiativ till inkluderande storlekssättningar och ökad representation. Samtidigt kritiseras nu stora klädkedjor för sina försvinnande tunna skyltdockor och kunderna undrar – är 90-talets smalhets tillbaka? 

Färska uppgifter från modesökmotorn Tagwalk verkar bekräfta att oron kan vara berättigad. Under vårens modeveckor hade antalet midsize- och plussizemodeller som gick för samtliga lyxvarumärken sjunkit med 24 procent. Och endast 68 varumärken valde att casta minst en midsize- eller plussizemodell. En minskning med nästan 25 procent bara från föregående säsong – sex månader tidigare.

– Det är inte ovanligt att saker kommer i cykler och att olika motreaktioner uppstår, säger Maja Gunn.  

- 90-tals modet vi ser nu visar också mycket låga midjor och mycket naket där kroppen kanske inte alltid får plats i kläderna. 

Designforskaren: Normen om smalhet har aldrig försvunnit 

När ready-to-wear slog igenom brett under början av 1900-talet skapade tillverkare standardiserade storlekssystem för att kunna strömlinjeforma produktionen, och kapa kostnader. Urvalet gjordes på en väldigt liten grupp kvinnor vars mått fortfarande utgör grund för den så kallade “standardkroppen”.

Maja Gunn menar dock att storleksstandardisering kan vara problematiskt då standarder förändras över tid och eftersom “standardkroppen” inte existerar. 

– Smalhetsnormen har egentligen aldrig försvunnit, även om den har utmanats, getts alternativ, tagit sig olika uttryck och så vidare, säger Gunn.  

Men skulle inte stora klädkedjor tjäna mer på att göra kläder som passar alla?

– Jag tänker att många kedjor vill vara billiga alternativ till lyxiga märken och vill profilera sig just som det. Man vill adaptera deras estetik och spela i deras liga även om man har en billigare produktion, säger hon.

Här beskriver Benitha Källberg och Nicole Kavander sina upplevelser i svenska klädbutiker.