Påstående: ”Det finns en statlig undersökning som tittade på det här, och de kunde konstatera att 96 procent av alla de bluffakturor som kommer till kommunerna de betalas inte.” (Annika Wallenskog, chefsekonom SKL, Uppdrag granskning 10 oktober)

SVT:s Uppdrag granskning har i två program undersökt så kallade bluffakturor. Det handlar om räkningar som skickats med avsikt att lura mottagaren, så man godkänner betalningar för varor eller tjänster som inte finns eller i praktiken är värdelösa.

Kritiserat uttalande

Redaktionen har bland annat samkört uppgifter från de två största varningslistorna för oseriösa företag, med en databas över utbetalningar till företag från offentlig sektor. Många kommuner visade sig ha betalat för produkter som i praktiken inte var värda en bråkdel av priset.

I en avslutande intervju efter reportaget i det första programmet uppgav SKL:s chefsekonom Annika Wallenskog att den interna kontrollen hos kommunerna förbättrats. Hon säger att ”det finns en statlig undersökning som tittade på det här, och de kunde konstatera att 96 procent av alla de bluffakturor som kommer till kommunerna de betalas inte”.

Uttalandet från SKL har väckt kritik från IT-säkerhetsexperten Peter Forsman, som menar att det inte har stöd i den aktuella utredningen.

Enkät bland tjänstemän

SKL:s presschef Helene Lindstrand förklarar i ett mejl till Faktakollen att uttalandet härrör från en statlig utredning från 2015, som bland annat hade till uppgift att kartlägga omfattningen av problemen med fakturabedrägerier.

Det är helt korrekt att utredningen hade detta uppdrag, och man valde som en av sina metoder att göra en enkät bland kommunala tjänstemän som har befogenhet att godkänna utbetalningar – så kallade attestanter.

Under rubriken ”Hur vanligt är det att kommunerna betalar bluffakturor?” skriver utredaren att 4 procent av tjänstemännen helt eller delvis betalat en bluffaktura. Man skriver också att den absoluta majoriteten, 89 procent, uppger att de i samtliga fall vägrat betala. Resten av de svarande har uppgett att de inte vet eller inte vill svara på frågan.

Redan här finns ett problem med SKL:s summering: för att komma upp till 96 procent måste man slå ihop de som säger att de vägrat betala, med de som svarat att de inte vet och de som inte vill svara.

Och dessa siffror säger ingenting om hur stor del av bluffakturorna som betalats. De visar bara hur stor del av de tillfrågade tjänstemännen som uppger att de betalat bluffakturor.

Slutsatsen att undersökningen visar hur stor del av de inskickade bluffakturorna som betalats brister i flera led. Man kan för det första inte vara säker på att andelen svar i undersökningen motsvarar andelen bluffakturor – en svarande kan ju ha betalat flera bluffakturor.

För det andra fångar enkäten bara in de fall där tjänstemannen själv vet att det varit en bluffaktura. Det finns av naturliga skäl en sannolikhet att man inte alltid förstår att så är fallet.

”Kan inte dra någon slutsats”

Att enkäten inte kan användas på det sätt som SKL gjort, bekräftas av både utredaren, lagmannen och tidigare rikspolischefen Stefan Strömberg och utredningens sekreterare, hovrättsassessor Sara Lindman.

– Man kan inte dra någon slutsats om hur stor del av alla inskickade fakturor som betalats, eftersom man inte kan veta hur många de är, säger Sara Lindman till Faktakollen.

SKL:s påstående om att en statlig utredning visat att 96 procent av bluffakturorna inte betalas är sammanfattningsvis helt fel.

SKL:s Helene Lindstrand skriver i en kommentar till Faktakollen att ”utredningen har valt en metod med frågor till ett slumpmässigt statistiskt urval av attestanter för att få en bild av antal bluffakturor och vad som händer med dem. Det är därmed en tolkning utifrån att 4 % uppger att man helt eller delvis har betalat en bluffaktura. Det är vad som finns att säga om det.”

Sammanfattning: Det finns en statlig utredning som försökt bedöma omfattningen av problemen med bluffakturor. Men den enkät utredningen gjorde kan inte, som Sveriges kommuner och landsting (SKL) gör, användas för att dra några slutsatser om hur många fakturor som betalats. Dels kan en tjänsteman ha attesterat flera fakturor, men framför allt finns det ett av naturliga skäl ett mörkertal med blufffakturor som går till betalning utan att det upptäcks.

Källor:

• Uppdrag granskning – Sverigefakturorna
• Utredningen Fakturabedrägerier, SOU 2015:77
• Bloggen Internet Sweden, inlägg om UG:s program och SKL-uttalandet
• Intervju, Sara Lindman, sekreterare i utredningen om bluffakturor
• Intervju, Stefan Strömberg, statlig utredare