Att lära sig simma är någonting som man ska få lära sig i skolan. Det ingår i läroplanen och grundskolan ska erbjuda elever simundervisning. Den är också obligatorisk. Men en ny studie visar att verkligheten ser annorlunda ut.
Skolor brister
Kulturgeografen Erik Hansson på Uppsala universitet har intervjuat 111 idrottslärare runt om i Sverige. Slutsatsen är att det är stora skillnader i hur simundervisningen ser ut på olika skolor. En del har en aktiv och regelbunden simundervisning, medan andra inte har någon simundervisning över huvud taget.
Det kan bero på olika saker. En del skolor har nära till en simbassäng medan andra har långt till simhallen eller måste dela den med många andra. Även skolornas ekonomiska prioriteringar kan göra att simundervisningen uteblir.
Föräldrar kan inte simma
Elevernas socioekonomiska bakgrund spelar också in. Barn i rika familjer med sommarställen har bättre förutsättningar medan barn i fattigare områden, med föräldrar som själva inte kan simma, inte har samma chans att lära sig.
– Skolans simundervisning blir då den enda de får, säger Erik Hansson.
Hur väl eleverna kan simma från början påverkar dessutom hur mycket som krävs av skolan, vilket i sin tur kan påverka hur simundervisningen blir.
Granskas inte
Skolinspektionen skriver till SVT Nyheter att de gör tillsyn på enskilda skolor om de får in uppgifter om att något inte fungerar, men att det inte görs någon regelbunden eller bred granskning av ifall alla skolor verkligen har simundervisning.
– Det är bedrövligt. För det finns ju inget annat kunskapskrav som är så hårt som simundervisningen, säger Erik Hansson.
Krav på simkunnighet
För att få godkänt i idrott i årskurs sex så måste du kunna simma enligt den nordiska definitionen för simkunnighet. Det betyder att du ska kunna falla ned så att huvudet hamnar under vattenytan och därefter ta dig upp och simma tvåhundra meter på djupt vatten, varav femtio meter på rygg.
Om du inte klarar simtestet, så kan du alltså inte bli godkänd i idrott.
