Det är barn som misshandlats i sitt familjehem, utsatts för sexuella övergrepp eller omhändertagits på fel grunder. Det är socialtjänster som inte kontrollerat familjehem eller HVB-hem och som inte lyssnat på barnen.

– Samhället har ju ett oerhört stort ansvar för barn som inte kan bo hos sina föräldrar eller vårdnadshavare av någon orsak och som faktiskt har placerats av socialtjänsten, säger Annelie Andersson, inspektör på IVO, Inspektionen för vård och omsorg.

SVT Nyheter och Uppdrag Granskning har begärt ut samtliga barnärenden från IVO från 2016 till och med september 2018. Vi hittade 150 barn som farit illa på grund av att socialtjänsten gjort fel, antingen genom fel agerande eller genom att inte agera alls, visar IVO:s eller socialtjänsternas egna utredningar.

Av dessa var 60 barn omhändertagna. Några exempel:

Nässjö:

Ett familjehemsplacerat barn har blivit slaget i familjehemmet. Socialtjänsten bedömde det som ett allvarligt missförhållande.

Ale:

Ett spädbarn placerades felaktigt i familjehem efter att socialen hade dragit förhastade slutsatser. Familjen splittrades i en månad.

Umeå:

Ett barn som flyttade från ett skyddat boende fick inte gå i skolan eftersom kommunen inte kunde komma överens om i vilken skola det ska gå. Barnet fick gå om ett år.

I ett ganska typiskt fall där socialnämnden rapporterar att de gjort ett felaktigt omhändertagande av ett barn riktar IVO kritik mot att socialnämnden “brustit i kravet att ha personal med lämplig utbildning och erfarenhet.”

Samtidigt skriver kommunen att de har fyra obesatta tjänster trots att de också täcker upp med inhyrda socionomkonsulter.

Särskild tillsyn 2017

I SVT:s undersökning kan vi se att IVO hittade betydligt fler barn som for illa under 2017, även bland ärenden som rör omhändertaganden.

Då gjorde IVO en särskild tillsyn av hur kommunerna följer upp barn som placerats på HVB-hem. Resultatet visade att av de 50 kommuner som granskades, så hade 47 sådana brister att IVO krävde åtgärder.

IVO tror inte att de här kommunerna sticker ut från mängden, utan att det kan se likadant ut i landets övriga 240 kommuner.

– Jag har väl ingen tanke om att det skulle vara någon annan proportionalitet där utan det är väl troligt att det är ungefär samma, 50 kommuner är ändå ganska många kommuner, säger Annelie Andersson.

Och vad innebär det?

– Ja, det innebär ju att det finns en risk att de här barnen inte får den vård som socialnämnden har beslutat om.

Svårt att komma ikapp

Flera kommuner lyfter också att de fortfarande har problem i sin verksamhet med att komma ikapp på grund av den stora mängden ensamkommande som kom 2015. Till exempel har man haft svårt att hinna med att besöka barn ute på deras boenden, för att kontrollera att familjehem och HVB-hem håller rätt kvalitet.