– Kunskapen kring den här frågan är skrämmande liten, det rör sig om fem procent av alla elever, det är en i varje klass. Det är den mest bortglömda av alla grupper och de har lika mycket rätt till sin skolgång. Att utmanas i skolan är ett behov de har, sägen Malin Isenfors.  

Malin är engagerad i Riksförbundet för särskild begåvning och Filurum, ett nätverk för särbegåvade och deras familjer som finns över hela landet och har 2700 medlemmar.  

– Vi diskuterar stöttar och hjälper varandra. Vi försöker lyfta de här frågorna så bra som möjligt och göra det bästa för våra barn. Andelen med psykisk ohälsa och hemmasittare är skrämmande hög bland dessa barn, menar Malin Isenfors.

Nöjd med skolans lösning 

När det visade sig att Gabriel var särbegåvad samarbetade familjen med skolan för att ta fram den bästa möjliga skolgången.  

– Skolan har framförallt varit orädda och vågat försöka något okonventionellt. Ingen visste vad som var rätt och fel men de vågade prova och det är vi oändligt tacksamma för. Sen ordnande det att Gabriel får fortsätta läsa matte fastän han gjort klart sin grundskolebehörighet, säger Malin Isenfors.

Ingen homogen grupp

Lösningen är unik. Gabriel fick flytta upp tre klasser och trots att han är klar med matten får han nu fortsätta läsa ämnet på gymnasienivå. Men det är inte alla som får den möjligheten och långt ifrån alla särbegåvade upptäcks i skolan.  

– Särbegåvade är inte på ett visst vis, det är den minst homogena gruppen. Varken pedagoger, skolledning eller politiker är medvetna om problemet. De får inte rätten till att utvecklas efter sin förmåga som elever har rätt till enligt lag. Frågan måste upp och varje kommun måste ha en handlingsplan, det måste in i lärar- och specialutbildning, tycker Malin Isenfors.