Det är inte ovanligt att föräldrar söker jobb åt sina tonårsbarn, en av dem är Kevin Hrustic från Göteborg. Det är så pass viktigt för honom att hans 17-åriga son och 18-åriga dotter lär sig av utmaningarna på arbetsmarknaden att han gärna ställer upp.
– Det är en bra och positiv sak att barnen kommer ut. Det händer så mycket runtomkring oss i samhället. Det är många barn och ungdomar som förstörs, säger han.
Texten fortsätter efter chatten.
Hur ser du på att föräldrar söker jobb åt sina barn?
Ann • Visst kan en förälder stötta i CV-skrivande och tipsa om lediga jobb, men att söka jobbet åt barnet eller till och med följa med på intervjun är att göra sitt barn hjälplöst. Tänk på hur viktigt det är för oss människor att göra svåra saker och uppleva känslan av att ha klarat av det! Många människor säger att den absolut lyckligaste stunden i livet var när de tog körkort. Varför? Självklart för att då fick man ett så tydligt bevis på att man klarade något svårt alldeles själv! Så föräldrar: Gör inte era barn till osjälvständiga, svaga människor. Uppmuntra och stötta dem att våga försöka, våga misslyckas och se dem lyckas!
Kott • Du är kanske inte mogen att arbeta om du inte kan göra det själv. Du som person kan ju hamna i situationen att "men, dinn pappa/mamma sa att du kunde..." Osv samt att det kan vändas väldigt fel i din anställning och du som "barn" som ska jobba kan skylla på föräldrarna att det inte funkar.... Nä, tycker bara att det låter lite absurt faktiskt
Få det första jobbet • Om man inte kan skriva CV så kan man fråga efter jobb. Och kanske behöver ungdomar en puff framåt? Som ungdom kan man behöva få det första jobbet. Man kan vara blyg. I matbutiken där jag handlar ser man hur ungdomar växer och blir säkra i jobbet. Fler skulle få den möjlighet att arbeta i affär.
MO • Det är stor skillnad på vilken ålder som det gäller:
För en 13-14 år,ing skulle jag först "pejla" läget innan jag skickar dit mitt barn som själv får fråga och söka jobbet (då har jag hunnit bilda mig en egen uppfattning om arbetsplatsen att mitt barn kan vara där)
Men 16-17 åringar och äldre ska fixa detta själv!
Jenny • Jag tror att det är generellt bra när föräldrar vägleder sina barn när de ska ut i arbetslivet. Personligen anser jag att det större problemet är att arbeten går oftast till personer med kontakter i respektive utlyst tjänst etc. Det är inte konstigt att en förälder med mer erfarenhet hjälper sina barn i att komma in på arbetsmarknaden. Vidare är det väl även upp till barnet själv att prestera senare, när och om de kommer in på jobb? Jag tror att vi har helt fel fokus här, istället för att belysa jäviga rekryteringar snarare än att barn kommer ut tidigt i arbetsliv.
Paul • Våra barn är 49 och 47 nu.
När de var i yngre tonåren kollade jag med lokala hamburgerrestaurangen om de behövde personal och nämnde att mina barn kunde behöva jobb.
Svaret var JA varvid jag berättade det för storasyster som sedan själv besökte chefen på stället och fick jobb. Sedan lotsade hon in sin yngre bror på samma ställe och han hjälpte lillsyrran.
Jag var aldrig med vid någon av deras anställningsintervjuer. Det fixade de helt själva.
Minska riskerna för kriminalitet
Sedan i somras har Kevin och hans tonårsbarn aktivt sökt efter jobb, men ungdomarna är fortfarande arbetslösa.
Kevin Hrustic vill säkra att hans barn kommer in på rätt bana i livet. Och att unga kommer ut i arbetslivet tror han kan minska riskerna för att de istället hamnar i kriminalitet.
Söka sina egna jobb
Att Kevin söker jobb åt sina barn istället för att de själva gör det, tror han inte ger en negativ effekt hos arbetsgivare.
– Jag tror inte det skulle vara något fel med att jag ringer och säger att jag presenterar min dotter istället för att hon presenterar sig själv.
Butikschef Fredrik Fast ser däremot problem med att barn och ungdomar inte söker sina egna jobb.
– Ska man jobba så ska man ta ett visst ansvar och då bör man kunna ta ansvaret att man också söker jobbet, säger han.
