Storlandet är drygt 40 000 hektar stort, mellan Granlandets naturreservat och Råneälven i Gällivare och Boden.

Hanna Persson är renskötare i Gällivare skogssameby. Hon guidar runt SVT Sápmis reporter i området.

– Det känns som en katastrof om det blir en vindkraftspark här. Jag vet inte hur man ska kunna bedriva renskötsel på det sätt som vi har bedrivit det mitt i ett industrilandskap, säger hon.

Det är rikt av hänglav i den här skogen. Den är viktig för rennäringen – särskilt nu då klimatförändringarna gjort det allt svårare för renarna att beta från marken. Förr kunde de enklare nå betet under snön. Men i dag, då vintervädret växlar mellan regn och snö, fryser allt oftare markytan och betet göms under den ogenomträngliga isen.

Då behöver renarna hänglaven som växer i träden. Men den finns bara i gammal orörd skog som den här.

En ny runda av samråd

Vattenfall har minskat storleken på utredningsområdet sedan förra samrådsrundan för tre år sedan. Vindkraftparken har mött kraftig kritik och för att hitta lösningar hålls flera samråd med olika intressenter, allmänhet och de båda kommunerna.

Vattenfall har minskat området nu, kan ni inte samråda er till en lösning?

– Det är bra men det är ju en minimal minskning. Självklart deltar vi i samråden. Men det känns inte som det är på lika villkor. De vill bygga och vi ska akta på oss, säger Hanna Persson.

Hon fortsätter:

– Med vindkraftverken så kommer det mycket infrastruktur i form av vägar och kraftledningar. Och alla bolag ser sitt område för sig, man ser inte helheten utan det är en park här, en park där och provborrningar av gruvbolag. Det trycks på från alla håll.

Lyssnar efter renarnas skällor

Hanna Persson har följt renarna i skogen sedan hon var liten. Hon stannar skotern och lyfter en annan oro, ljudet. Under barmarkstiden hittar man renarna i skogen genom att lyssna efter de renar som bär skällor.

– Hur ska vi kunna lyssna efter skällorna bland 370 vindkraftverk som låter?