Katalin Karikó växte upp i staden Szeged i södra Ungern. När hon började på universitetet visste hon vad hon ville:

– Jag var inte supersmart när jag var ung, men jag gillade att studera växter. Men alla sa ”Åh det är så tråkigt”, säger hon i en intervju i Journal of Clinical investigation från 2021.

Och som forskarstudent forskade hon på lipider.

– Återigen tyckte alla att det var jättetråkig forskning.

Sedan dess har Katalin Karikó fortsatt sin bana inom forskningsområden där hon har haft svårt att entusiasmera framför allt forskningsfinansiärer. Detta gjorde att hon 1995 fick sluta på University of Pennsylvania efter att hennes forskning kring mRNA blivit nekad finansiering gång på gång.

Träffade Drew Weissman

Några år senare mötte hon Drew Weissman och blev erbjuden ett jobb i hans forskargrupp. De sprang på flera problem med att använda mRNA i behandling eftersom det skapade bland annat inflammation.

Redan 2005 lyckades de lösa problemen. Men det var inte förrän under covid-19-pandemin som tekniken fick sitt stora genombrott.

– Utan grundforskning hade vi inte sett några av de vacciner vi har idag, säger Ali Harandi, docent i klinisk immunologi på Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet.

Svårt att finansiera grundforskning

Grundforskningen på mRNA-molekylen hade en avgörande roll för framtagandet av vaccinet under covid-19-pandemin. Och i dag går mycket pengar till finansiering av forskning på mRNA-vaccin.

Men mer resurser bör läggas på grundforskning för att också kunna hantera framtida pandemier, menar Ali Harandi.  

– I Sverige är det katastrof. Finansieringen är väldigt begränsad. Vi behöver en hållbar strategi för att hantera pandemier, och att finansiera grundforskning är en sådan, säger Ali Harandi.