Havsbaserade vindkraftsparker blir allt vanligare längs världens kuster. De allra flesta har sina fundament i havsbottnen, vilket innebär att det finns en gräns på hur långt ut de kan stå. Gränsen för bottenfasta vindkraftverk ligger på omkring 60 meters djup.

– Sådana här grunda områden överlappar dessutom också ofta med naturskyddsområde, som fågelskyddsområden. Så det finns utrymme för konflikt där, säger Sara Fogelström som är biträdande föreståndare på Swedish Wind Centre som Chalmers tekniska högskola är värd för.

Norskt bolag utanför Skottland

Men nu satsar allt fler länder på flytande vindkraftverk. Först ut var det norska företaget Equinor, som förut hette Statoil, som har byggt den flytande vindkraftparken Hywind utanför Skottland. Den består av fem fristående turbiner som flyter på omkring 100 meters djup – de är dock förankrade med vajrar i havsbottnen.

– Utmaningarna med ett flytande vindkraft är att vågorna skapar en dynamik som man måste hantera och det samtidigt med den dynamik som skapas från vinden, säger Stefan Ivarsson som är forskningschef för förnybar energi på RISE.

Det kinesiska dubbelvindkraftverket Ocean X har en kapacitet att leverera el till 30 000 hushåll per år och ska nu testköras ute på öppet hav.

Växer och blir större

– Vi ser nu att vindkraftverken växer och blir större och större. Världen behöver mer elkraft både på land och i havet och det är därför man bygger så stort, säger Stefan Ivarsson.

I Sverige är det fram för allt två företag som satsar på flytande vindkraftverk. Två av deras vindkraftsparker ligger nu på regeringens bord.

Zephyr projekterar tillsammans med Vattenfall ett flytande vindkraftverk, Poseidon, 40 kilometer nordväst om Göteborg.

Också Freja Offshores vindkraftpark Mareld planeras på västkusten.