I september 2020 söker Jennifer och Simon vård för sin son Theo vid barnakuten på Sachsska i Stockholm, för andra gången på fyra dagar. Vid det första besöket har Theo ramlat från en kudde, han har fått en fraktur och en bula i huvudet. Den här gången ska han ha fallit ur föräldrarnas säng.

Jennifer får veta att det finns en stark misstanke om att det är hon och Simon som vållat skadorna.

Att deras son skulle ramla två gånger inom loppet av några dagar anses osannolikt, enligt läkaren.

– Vi ska läggas in och utredas för barnmisshandel, berättar Jennifer.

Starka misstankar

Läkarna gör en ny skallröntgen, en helkroppsröntgen och ögonbottenfotografering. De visar att Theo, förutom en skallskada och blödning i huvudet, har flera frakturer på benen och en på armen. Det är så kallade CML-frakturer, små skador i leder och tillväxtzoner, som knappt syns på röntgen. Men Jennifer och Simon får bara veta att skadorna tillfogats av våld.

Föräldrarna kallas till ett möte på sjukhuset, med barnläkaren och en socialsekreterare.

Där får de veta att deras två barn ska tvångsomhändertas med stöd av LVU, lagen om vård av unga.

– Jag får en panikångestattack, jag kan inte andas. Overklighetskänslan att det här händer, att de tar våra barn, det går inte att ta in, säger Jennifer.

Under mötet har treårige Louie hämtats från förskolan. Nu ska Jennifer och Simon även lämna ifrån sig Theo.

– Sen åker vi ner i en hiss och hamnar på baksidan av sjukhuset som vi uppfattar det, där blir vi tvungna att sätta in honom i en bilbarnstol. Därefter får vi bara säga hejdå och blir helt lämnade på en parkering, utan vårt barn, säger Simon.

I anmälan som görs till socialtjänsten framkommer att barnläkaren har starka misstankar om “shaken baby syndrome” – skakvåld. Föräldrarna frihetsberövas och anhålls, misstänka för grov misshandel.

Läkarna som utrett Theo har uteslutit alla andra förklaringar till skadorna, visar handlingar som Uppdrag granskning tagit del av.

“Skakvåld finns”

Shaken baby syndrome är en omstridd diagnos som får stort genomslag i Sverige i början av 2000-talet. Det handlar om tre medicinska fynd som kallas triaden och, om något av dem upptäcks, ska innebära stor sannolikhet för barnmisshandel.

Även så kallade CML-frakturer anses tala starkt för det.

Men med tiden lyfts kritiska röster om hur träffsäker diagnosen är, bland annat från rättsläkare.

2014 slår Högsta domstolen fast att det behövs tydligare bevis för misshandel än att barnet har skador där ingen vet hur de har uppkommit. 2016 granskar SBU, myndigheten som ansvarar för att utvärdera medicinska metoder, vetenskapen bakom triaden. Över 3700 studier gås igenom.

Rapportens slutsats är att det inte går att sätta likhetstecken mellan vissa medicinska symtom och skakvåld.

– Skakvåld finns, barnmisshandel finns, inget tvivel om det. Men här fanns det, som vi såg det då, risk för en överdiagnostik, säger Niels Lynöe, professor i medicinsk etik och SBU:s utredare.

”Riskerar barnens liv”

Slutsatserna i rapporten accepteras inte av alla läkare – och det är den enskilda läkarens bedömning som gäller när skador upptäcks på ett barn. Barnläkarföreningen menar bland annat att SBU uteslutit viktig forskning och inte tagit hänsyn till barnläkares samlade bedömningar i vardagen.

– Man kan inte bara titta på de här tre sakerna som de tittar på, och den är ju internationellt starkt kritiserad av många barnläkarföreningar, säger Johanna Räntfors, barnkirurg och talesperson för barnläkarföreningen.

Även barnkirurgen Pär-Johan Svensson, som var med och spred teorin om skakvåld i Sverige, tycker att SBU-rapporten påverkat arbetet med att upptäcka barnmisshandel negativt.

– Det kräver en längre väg att nå fram till ett åtal därför att många har tagit ett steg bakåt. Det gäller nog både kollegor, jurister, poliser och alla som arbetar med det här tror jag.

Efter flera veckors förundersökning med husrannsakan, rättsmedicinsk utredning och närmare 20 vittnesförhör med släkt och vänner läggs polisutredningen mot Jennifer och Simon ner.

Sex veckor efter tvångsomhändertagandet får familjen bo ihop som vanligt igen.

Men när Uppdrag granskning går igenom ärendet visar det sig att läkarna ändrade uppfattning om Theos skador – redan två veckor efter omhändertagandet.

När åklagare och socialsekreteraren vid ett möte ställer frågor för att förstå hur Theo kan ha fått sina skador säger barnläkaren att ”det finns i nuläget inga tecken på att det är shaken baby syndrome”.

Blöjbyte kan vara orsaken

Theo har inte utsatts för misshandel genom kraftigt våld och läkarna vet att hans skallskada kan ha uppkommit så som föräldrarna berättat. CML-frakturerna som upptäckts kan, enligt den nya bedömningen “orsakas vid blöjbyte när föräldrar använder benet som ‘hävstång’ för att kunna byta blöja.”

Det får Jennifer och Simon inte veta. Och barnen får inte komma hem.

När ni själva konstaterar att misstankar om misshandel visar sig vara felaktiga, tycker ni att föräldrar behöver informeras om att ni hade fel?

– Om vi har begått ett fel så behöver vi informera om det, absolut, säger Fredrik Stenius, verksamhetschef på Sachsska barnsjukhuset Södersjukhuset.

De ansvariga cheferna vill i övrigt inte svara på frågor om det enskilda fallet. Jennifer och Simon har ännu inte fått någon återkoppling kring det som hände dem.

Uppdrag granskning har gått igenom polisanmälningar och LVU-beslut från de senaste åren och hittat ett tiotal nästan identiska fall – där barn skiljs från sina föräldrar efter läkares misstankar om skakvåld. Senare frias föräldrarna helt. Vissa barn har då varit omhändertagna i flera månader.

SBU har tagit fram en lista över andra tänkbara förklaringar till skador på små barn. Barnläkarföreningen har skapat en egen checklista för att systematiskt utreda andra tänkbara orsaker – hittar man inga stärks misstanken om misshandel.

– Jag tror att alla som jobbar med det här vill inte att någon oskyldig blir dömd. Det vi jobbar för är ju att förstå det vi ser framför oss, att uppmärksamma de barn faktiskt som utsätts för misshandel, säger Johanna Räntfors vid barnläkarföreningen.

“Priset vi får betala”

Båda sidorna i debatten om skakvåld är eniga om att minsta misstanke ska leda till en orosanmälan. Men de är oense när det kommer till hur skadorna på spädbarn ska tolkas – och om diagnosmetoden som används idag för att upptäcka skakvåld har tillräckligt vetenskapligt stöd.

Om de metoder ni använt för att hitta de barnen inte är tillräckligt grundade i vetenskapen, blir det inte fel då?

– Då kanske man får acceptera att några fall anmäls och fortsätter att utredas där man hittar alternativa orsaker till det här, för att kortvarigt kunna skydda barn som eventuellt har varit utsatta för fara att misshandlas, säger barnkirurgen Pär-Johan Svensson.

Man får helt enkelt ta att vissa föräldrar kommer att anmälas och att vissa barn kommer att omhändertas under en tid medan utredningen pågår?

– Ja. Jag tror det. Det är nog det priset vi får betala kanske för att skydda barnen. För de här barnen har inga förespråkare om inte vi är det.

I dag lever Jennifer och Simon tillsammans med sina barn igen. Men för Theos storebror Louie är det inte som förut.

– Han säger att vi har glömt honom, att vi har lämnat honom och att han är rädd att vi inte ska hämta honom på förskolan. Han är jätterädd att vi ska svika honom igen, säger Jennifer.

Se hela reportaget ”Skakvåldet” klockan 12 på SVT Play.