Förra året satsades 782 miljoner kronor på att leta efter mineraler i Sverige. De senaste tre åren visar trenden att jakten efter en särskild slags mineraler ökat – sådana som kan användas i ny teknik, som ska hjälpa oss att ställa om till mer förnybar energi.
Ett av dessa ämnen är vanadin, en metall med förmågan att lagra stora mängder energi från till exempel vindkraft och solpaneler.
Det har fått utländska bolag att rikta sina ögon mot Sverige – och Österlens gröna vidder.
– Vi kommer behöva mer gruvor. Och det kommer behöva vara gruvor med väldigt hög miljöprestanda och bra villkor runt omkring. Och där tänker jag mig att Sverige är en fantastisk plats att vara på, säger Erika Ingvald, enhetschef på Sveriges geologiska undersökning, SGU.
“Vi kommer inte att ge oss”
Brittiska Scandivanadium är ett av de företag som vill söka, prospektera, efter vanadinet. De vill använda det till att skapa flödesbatterier för vind- och solkraft.
Företaget fick tillstånd från myndigheten Bergsstaten att söka över 22 000 hektar på Österlen – ett område lika stort som Stockholm. Men protesterna kom direkt.
– Vi gav oss inte för tio år sedan och vi kommer inte att ge oss nu heller. Vi vill faktiskt få ett slut på detta nu och inte sitta där om tio år med nästa bolag som vill hitta på nånting, säger Anita Ullman, ordförande i proteströrelsen “Vetonu” som är emot gruvor på Österlen.
Så det handlar inte om att man är för fin på Österlen för en gruva, därför här har man äppelodlingar och vandringsleder?
– Nej du. Jag tror att om man tänker på det där begreppet “den skånska myllan” – det handlar inte om att vara för fin, utan det handlar faktiskt om människor som har levt här i generationer.
Klostret vill inte se gruvor
I området där Scandivanadium ska söka efter mineraler ligger klostret Mariavall. Även nunnorna är emot en eventuell gruva.
– Nu menar inte vi att “här ska inte vara en vanadingruva i Skåne, utan lägg den gärna i Jämtland eller någonstans”. Vi menar att det är lika fel att göra det i Jämtland. Av samma skäl, säger abbedissa Moder Christa.
Moder Christa berättar att hon kom fram till att nackdelarna är större än fördelarna.
– Vad händer när man ska gräva upp vanadinet, få fram det, laka fram det? Vad händer med vår natur då? Och sedan att vikta det mot varandra, då var det ganska lätt att komma fram till att något grönt projekt kan man inte kalla det här.
“Ett bolag som vill tjäna pengar”
Moder Christas och proteströrelsen Vetonu:s största invändning handlar om att provborrning och en gruva kan innebära risker för miljön. Vanadinet ligger nämligen i bergarten alunskiffer, tillsammans med bland annat uran. Risken, menar Vetonu, är att radioaktiva ämnen frigörs vid brytning.
Scandivanadiums vd David Minchin vill inte ställa upp på en intervju. Men när Uppdrag granskning ställer frågan i ett mejl om hur de tänkt lösa frågan med uran i avfallet svarar han att man inte har någon plan för det – men att man ska lösa det senare.
Företaget har sagt att deras ambition är att starta världens grönaste dagbrott.
– Att någon påstår sig vilja rädda världen är såklart något som låter väldigt trevligt. Men det är till syvende och sist ett bolag som vill tjäna pengar, inte rädda världen, säger Anita Ullmann från Vetonu.
En halv till en gruva
Även kommunen i Tomelilla är med och protesterar. Politikerna har skrivit in i sin plan för kommunens framtid att de ”motsätter sig all prospektering, provbrytning och brytning av mineraler och andra värdefulla ämnen”.
Men mitt i Österlens hjärta bor miljöpartisten Sven G Hultman. Han ser, till skillnad från Vetonu, flera möjligheter med att öppna ett dagbrott.
– Vi måste, med tanke på hur bråttom det är, ta alla möjligheter att åstadkomma en sådan här energilagring. Vi behöver vanadin, var ska vi få tag i det? Det finns på ett par håll i världen det vet vi, men det är osäkra leveranser och dåliga arbetsmiljöförhållanden. Så varför skulle vi inte ta det här? Det blir lite mycket av “Not In My Backyard” över det hela.
I dagsläget har Scandivanadium endast tillstånd att prospektera. Av de 600 tillstånd som är utfärdade i hela landet skulle det i teorin kunna bli en halv till en gruva, enligt den ansvariga myndigheten Bergsstaten.