Leo var bara elva år när den medicinska behandlingen med stopphormoner sattes in. Tanken var att stoppa puberteten eftersom Leo, född flicka, identifierar sig som pojke. Drygt fyra år efter att behandlingen sattes in upptäcktes att han drabbats av benskörhet och kotförändringar, han har stannat i växten och har ont i rygg och höfter.
Se reportaget: Transbarnen: Tvärvändningen – SVT Play
Först efter fyra och ett halvt år, när Leo till slut dagligen klagade på smärtor, gjordes en kontroll av skelettet. Då hade inga kontroller av bentätheten gjorts under de år han behandlades med stopphormoner. En behandling som har kända risker och enligt experter inte bör pågå längre än ett par år.
Fortsatt risk för felaktig behandling
I november förra året avslöjade Uppdrag granskning att Leo och minst tolv andra barn fått biverkningar och skadats av hormonbehandlingar inom transvården på Karolinska Universitetssjukhuset.
Efter reportaget har sjukhuset gjort en egen utredning av fallet Leo. Nu slår de fast att han och andra barn utsatts för risk för “allvarlig vårdskada” och att det finns en fortsatt risk för felaktig behandling. I anmälan konstaterar sjukhuset att de inte har haft några rutiner för att kontrollera bentätheten och att familjen “inte fått tillräcklig och tydlig information om kända biverkningar av behandlingen”
De slår också fast att det finns en rad brister som kan drabba och skada barn som behandlas inom transvården. Dels är det vetenskapliga underlaget svagt, vilket innebär att det inte går att veta om behandlingen gör nytta, eller är säker. Dels är vården uppdelad mellan två vårdgivare, vilket försvårar helhetsansvar för utredning, diagnossättning och uppföljning av biverkningar.
Fångades inte upp av vården
Dessutom skriver sjukhuset att “det är tydligt att diagnosen könsdysfori inte är statisk” och att det händer att patienter inte längre vill genomgå könskorrigering efter att stopphormonerna satts ut.
I utredningen skriver en läkare att Leo inte borde ha fått behandlingen från första början, eftersom man inte tagit hänsyn till psykiatrisk problematik, självmordsförsök och att han själv uttryckt tveksamhet, vilket inte fångades upp av vården.